kimsansfunderingar

Igår somnade min älskade morfar in för gott. Vetskapen om att inte ha möjligheten att fira julen med honom och resten av familjen gör oerhört ont i mig.

Jag har varit hemma från jobbet idag för att ha möjlighet att sova lite och tänka. Åkte till jobbet på kvällen för att ha avslutning med min klass. De är helt underbara individer. Jag kände ett otroligt stöd av dem och jag är så glad att just jag har haft förmånen att lära känna dem.

Jag bröt ihop i natt och grät hysteriskt. Det kändes som jag skulle gå sönder invändigt. Jag kunde inte sluta gråta och det kändes som jag var tillbaka på ruta 1 i mitt liv. Men det var sorgen som tog över och nu gråter jag bara när jag tänker på det tomrum som skapats i mitt liv. Ett tomrum som jag ska fylla med minnen!!!

Det kommer bli en jobbig jul och inte som det brukar. Från och med idag kommer det inte vara mormor och morfar utan bara mormor. Känns så overkligt!!!

Jag minns min morfar med glada minnen från alla jular och midsomrar som vi firat tillsammans. Jag kommer sakna honom resten av mitt liv MEN jag är glad att jag fick så många år tillsammans med honom.

Jag älskar dig morfar!!!! Jag vet att du finns här runt omkring mig.

Kimsan