kimsansfunderingar

För alla människor är det viktigt att få vara någon. Helst av allt vill man vara speciell, sticka ut lite och bli ihågkommen. Alla människor är unika, det finns ju bara en av varje. Förutom fåret Dolly då :)

Jag har nog aldrig riktigt gått min egen väg, utan följt i någon annans fotspår eller arm i arm med någon. Känt mig som
"hon A's kompis" eller "hon som hjälper honom med hästen" . Detta har gjort att jag fram till idag har känt mig som ingenting.

Men va' f-n jag är ju JAG!

Det är jag som älskade Sthlm (och människorna där). Och minns den tiden med ett leende på läpparna
 Det är jag som tog mig igenom högstadiet utan att knappt vara i skolan pga att sjukdomen tog över.
Det är jag som jobbade järnet på Nybygget & lärde känna så otroligt underbara männsikor.
Det är jag som valde gymnasielinje efter vad kompisarna ville men sedan tog mig i kragen och valde ESTET! Mycket tack vare de underbara männsikorna i Sthlm som peppade mig att våga ta steget!
Det är jag som sedan gick det jag ville göra från början, natur och sökte mig till läraryrket.
Det är jag som fick ett underbart brev av en av mina elever som slutade i juni. Jag kommer alltid att minnas dig M, du är och förblir en otrolig kämpe!
Det är jag som har uppfostrat 2 underbara labradorpojkar.
Det är jag som har tagit tag i mitt liv och insett att jag vill leva det!

Så från och med idag så vet jag att JAG är speciell!!!! Jag är stolt över att vara just jag och jag vill inte vara någon annan!!

Kimsan, Humlan, Alluganis, Husky, Trollet
Kärt barn har många namn :)