kimsansfunderingar

Ett ämne som man kan diskutera i timtal om man bara vill och orkar.

Jag var aldrig rädd för tandläkaren när jag var liten. När jag fick mitt första hål var jag 10 år och jag grät hejdlöst. Min tandläkare, som var rätt nyexaminerad, fällde också en tår. Han försökte lugna mig med att det var jätte, jättelitet osv. men det funkade inte.

När jag gick på högstadiet fick jag tandställning och hamnade hos specialisttandläkaren. Han var en riktig gris, opedagogisk som en flugsvamp. Ni märker säkert vart detta är på väg. När jag var inne på en rutinkontroll för att röntga käken inför insättning av tandställningen hade jag en lös tand. Denna vred tandläkaren om med orden -Den här satt löst! Varpå han fick ut halva tanden och den andra halvan satt kvar i min mun. FY FAN vad ont det gjorde OCH i denna stund försvann mitt förtroende för tandläkare och mitt mod att gå dit.

Jag svarade att de ringt fel när det ringde från Folktandvården och hittade på diverse ursäkter för att inte gå dit. Det gick så långt att jag hamnade hos någon slags "över"tandläkare, som var rätt okej!

När jag sedan börjde på högskolan och hade passerat den aktningsvärda åldern 20 år, som gör att man inte går gratis längre slutade jag gå till tandläkaren. Varför ska man lida i både själ & plånbok? Inte klokt att resonera så, vilket jag fick erfara i efterhand.

Träffade min sambo och tjatet om tandläkarbesök började. Jag slingrade mig ett bra tag men sedan tvingades jag till ett besök. Denne man var okej men påpekade HELA tiden  "Detta var väl inget farligt, hur kan du vara rädd för detta?". Vid besök 2 var han hårdhänt och rent utsagt elak i sina ord. Då hade jag träffat gris nr 2 och jag VÄGRADE gå tillbaka, trots att behandlingen inte var klar. De ringde därifrån och ville boka in en ny tid och jag svarade att JAG ALDRIG SÄTTER MIN FOT DÄR IGEN!! Stackars sköterska, det var ju inte hennes fel.

Det gick ett tag och jag letade aktivt efter en ny tandläkare, insåg att munnen behövde det för att må bra. Nu hade jag passerat 25 och hjärnan hade börjat tänka framtid och inte bara NUTID. Hittade massa annonser, mailade, ringde men de flesta hade fullt. Det är rätt svårt att hitta lediga tandläkare i Västerås. Folktandvården hade 5 års kö! Sedan hittade jag MARIE!!! Jag gick dit, sa att jag hatade tandläkare och hon började sin undersökning. Hon var lugn och harmonisk och frågade med jämna mellanrum om allt gick bra. Jag var överlycklig när jag gick därifrån. Det komiska i allt är att hon var kurskamrat med min tandläkare i Vingåker, han som grät när jag hade mitt första hål. :)

Nu har jag hittat min tandläkare, som uppfyller mina krav på hur man ska vara mot mig och min mun.

Det jag vill säga är, DE FINNS och jag går inte längre med ångest inför besöken!!!!

Kimsan