kimsansfunderingar

När mörkret lägger sig över hela vår stad, alldeles för tidigt och när regn är mer frekvent än solsken. Då händer det något inuti mig. Det är som om all glädje och all energi sugs ur mig. Jag vill bara sova och drömma om sol och värme.

Det känns som om jag lägger mig i ide och låter auto-piloten sköta det vardagliga. Det känns som om Kim inte existerar utan det är någon annan som gör det som måste göras.

Nu till frågan som jag grubblar i mitt huvud om och om igen:

Om jag går i ide kommer någon undra var jag är eller kommer världen att snurra och alla människor fortsätta leva som om jag aldrig existerat?

Jag längtar så grymt mycket efter julen. Det är en höjdpunkt i allt detta mörka och trista.

Kimsan

trött och med en gnutta knorr