Så sitter jag här denna sista vakna timme....
I morgon är det dags att dra på sig arbetsbyxorna, sätta på sig leendet och bege sig till jobbet. Stoppa in slö-Kimsan i garderoben och tala om för henne att hon inte får komma fram innan påsklovet. Visst kommer hon hoppa ut och försöka ta över mig tidigare men men :)
På ett sätt så vill jag bara komma igång igen för jag vet att efter 1-2 dagar på jobbet så är jag på tårna igen och det känns som jag aldrig varit ledig. Men nu vet jag att jag minns ledigheten och framförallt lugnet som är runt mig. De stunderna har det senaste året blivit mycket värdefulla för mig. De får mig att lyssna på mig själv och det är något jag måste bli så mycket bättre på och det betyder att jag måste vara ledig mycket!!
Lovet har varit lugnt och skönt. Har mest bara varit, inte gjort mer än vad jag orkat och det största pluset är att jag mått bra HELA veckan. Första och enda ledsenheten gjorde sig påmind då jag satt och gjorde en minnestavla av morfar till mormor. Då kände jag sorgen, hur det tog över mig igen och hur mycket sorg som finns inom mig. Jag grät och grät och lät tårarna bara rinna ner över mina kinder, ner på pappret som jag satt och färglade. Jag gjorde precis som Karin så många gånger sagt till mig att göra. Känn känslan och låt den nå sin topp, uthärda den och känn hur den avtar. Det fungerar MEN fy 17 vad jobbigt det är.
nej nu är det dags att nanna kudde. I morgon är det inte Lego som väcker mig utan den äckliga klockan :(
Kimsan
Kommentarer
Trackback
