Tårarna trillar

Pratade med mamma idag och vi kom in på att mormor är ledsen. Så kom vi in på morfar och det gick väl rätt okej att prata med mamma men jag kände klumpen i magen och hur rösten vid flera tillfällen svajade.
När jag lagt på luren som kom alla känslor och tårarna rann ner för kinderna. Att jag fortfarande kan bli så ledsen förstår jag inte men smärtan inuti mig är outhärdlig. Jag kan inte prata om honom utan att det rinner tårar och jag kan inte tänka på honom utan att känna hur smärtan blir större och större i mig.
Han fattas mig!!!!!!!!
Kimsan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0