kimsansfunderingar

Jag som lider av järnbrist just nu får lite konstiga blickar när jag berättar det. I och för sig så fungerar inte hjärnan lika bra heller pga att jag har syrebrist i blodet. Jag är liksom segare i hjärnan just nu. Störande som 17 men jag gillar läget.

I dag slog det mig att jag lever med så många hemligheter som varje dag påverkar mig vilket gör att jag kan upplevas som lite konstig. Jag är ju van med mig själv men ska villigt erkänna att mina symptom inte varit så tydliga som de är i dag.

Jag är konstant trött, min hjärna och minnet fungerar inte som det har gjort tidigare, jag är orkeslös, har svårt att sova, har svårt att koncentrera mig. Blir trött bara av att sitt och prata.

men det är jag just nu och jag håller motvilligt på att acceptera det.

Det är ett lika stort mörker som det var för 21 år sedan när jag fick min diagnos, SLE.

Men det är bara att gilla läget, acceptera att det är jag och ta tag i det och vända det till en erfarenhet.

Jag har haft en tuff resa genom åren men jag har lärt mig mycket om mig själv, om svensk sjukvård och om att leva med en kronisk sjukdom.

Det blev lite djupt men jag kände att jag behövde lägga korten på bordet eller som vi lite internt säger "fisken på disken"