Jag vet
Man ska inte skriva när man är upprörd men skit i det just nu. Jag är ledsen och jag kan inte sova.
Jag skulle bara vilja skrika rakt ut men är för väluppfostrad för det.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
Svar till Molly (och kanske ni andra som undrar)
Det är just nu inte jag som driver mer neråt. Det är min huvudvärk och min arbetssituation. Det är helt enkelt för mycket!
En liten tuva kan välta stort lass
Det var det som hände i onsdags. Jag har länge känt att jag balanserat på en tunn kant mellan funktionell och dysfunktionell. Jag kände redan på morgonen att denna dag kunde vara den dag när hela min mur raserades. Huvudvärken var på topp och jag kände en klump i magen och en oro i hela kroppen.
Första lektionerna funkade bra. När jag sedan skulle åka hem på lunch kom ett mail.
Vad som hände sedan är en dimma. Jag kände i bilen hem att mitt fokus försvann mer och mer. Gjorde det jag skulle och åkte tillbaka till jobbet. Kunde inte fokusera på något, försökte få tag i föräldern, misslyckades. Skulle precis gå till nästa lektion när muren rasade, tårarna sprutade och min enorma trötthet kom i fatt mig. Omtänksamma kollegor tog hand om mina elever och jag skickades hem för att vila.
Sov som en stock, vaknade något lugnare. Stannade hemma en dag för att vila.
Ska tillbaka i dag och ta diverse tjurar vid hornen. Oron i magen är stor men jag har detta jobb och jag måste kunna hantera att jag blir ifrågasatt (för nästan allt). Det känns som jag är skyldig till motsatsen bevisats.
Jag tycker om att undervisa, jag tycker om att dagligen vara med tonåringar, få dem att lära sig, se dem lyckas.
Men jag skulle gärna slippa allt det andra. Det är det som tar musten ur mig. Det är det som får mig att läsa platsannonser. Det är det som får mig att tvivla på mig själv och min egen förmåga.
Underbara Sthlm
Underbart att komma upp till huvudstaden. Underbart att träffa lillasyster och faster. Underbart att vandra på gatorna på kvällen. Underbart att sitta och prata och skratta. Underbart att komma sin syster närmare.
Ett minus
SJ såg till så att jag missade 2h pga strul
Han är tillbaka
Min djävul är tillbaka. Han som får mig att känna mig totalt värdelös. Han som får min mage att göra ont dygnet runt. Han som får mig att inte kunna sova.
Jag har inte sovit på 3 dygn nu. Nu i natt kraschade jag. Hårt, ont och totalt.
Nu strömmar tårarna, huvudet dunkar och jag vet att hela denna helg är förstörd. Jag kommer vara tvungen att ringa mina släktingar och säga att jag inte kommer i morgon. Jag kommer inte komma ur sängen. Min kropp kommer att ha stängt av helt.
Jag hatar detta!
Tankar om ensamhet
Jag tror inte jag känt mig så ensam som jag gör just nu.
Jag känner mig tom. Det snurrar saknad i mig. En saknad på glädje, vänner, närhet.
