En liten tuva kan välta stort lass
Det var det som hände i onsdags. Jag har länge känt att jag balanserat på en tunn kant mellan funktionell och dysfunktionell. Jag kände redan på morgonen att denna dag kunde vara den dag när hela min mur raserades. Huvudvärken var på topp och jag kände en klump i magen och en oro i hela kroppen.
Första lektionerna funkade bra. När jag sedan skulle åka hem på lunch kom ett mail.
Vad som hände sedan är en dimma. Jag kände i bilen hem att mitt fokus försvann mer och mer. Gjorde det jag skulle och åkte tillbaka till jobbet. Kunde inte fokusera på något, försökte få tag i föräldern, misslyckades. Skulle precis gå till nästa lektion när muren rasade, tårarna sprutade och min enorma trötthet kom i fatt mig. Omtänksamma kollegor tog hand om mina elever och jag skickades hem för att vila.
Sov som en stock, vaknade något lugnare. Stannade hemma en dag för att vila.
Ska tillbaka i dag och ta diverse tjurar vid hornen. Oron i magen är stor men jag har detta jobb och jag måste kunna hantera att jag blir ifrågasatt (för nästan allt). Det känns som jag är skyldig till motsatsen bevisats.
Jag tycker om att undervisa, jag tycker om att dagligen vara med tonåringar, få dem att lära sig, se dem lyckas.
Men jag skulle gärna slippa allt det andra. Det är det som tar musten ur mig. Det är det som får mig att läsa platsannonser. Det är det som får mig att tvivla på mig själv och min egen förmåga.
Kommentarer
Postat av: Molly
du skriver i gåtor så jag vet inte alls vad som händer i ditt liv, men det låter som att du driver dig själv ner i ett stort svart hål (helvetet?)... ta hand om dig <3 kram
Trackback
