Från helvetet till att le
Dagen började lika surt som gårdagen slutade. Kände mig så ur form och hade ingen kraft eller lust i kroppen att ta mig upp och åka till jobbet. Huvudvärk och ledvärk.
Kom till jobbet och började titta på vad dagen skulle erbjuda. Trodde jag hade allt under kontroll. Kände mig lite lugn. Sedan rullade för mycket fel och jag blev tokstressad, kände mig uppgiven och huvudvärken eskalerade.
Pratade med några kollegor innan jag åkte hem och de fick mig att skratta. Så fast tårarna rann när jag satte mig i bilen för att jag var trött och för att jag hade ont så kände jag mig lite glad.
Att jag sedan inte behöver säga hur jag mår utan att du ser det känns så otroligt skönt. Det jobbiga är att muren rasar och jag faktiskt känner efter hur ont det gör.
Kommentarer
Trackback
