kimsansfunderingar

Nu har jag satt ord på känslan och förstår vad jag reagerat på.
Ännu en gång känner jag mig överkörd av någon i min närhet. Som om jag inte existerar bestäms saker över mitt huvud, bakom min rygg och det är jag som är ansvarig för att någon får mer att göra.
Just nu vet jag att jag måste konfrontera dessa människor, stå upp för mig själv och säga hur sårad jag blir. Men det är svårt när mitt inre säger att jag inte ska såra ngn annan, att det är mitt fel och att jag inte duger till att planera och ansvara för saker.

Vill inte att det ska bli 7/1-13. Jag vill bara gråta inuti min bubbla och hoppas att jul- och nyårs helgen är oändligt lång.

Jag känner mig sårad djupt i hjärtat!