Så lika
Läste en artikel med Peter Jöback i DN i dag och känner igen mig mycket i det han berättar. Jag minns också saker som han berättar om. Vi hade brevkontakt när han var i London första gången och han berättade en del i dem om hur han tyckte och kände. Han har sedan vi träffades första gången 1993 varit en stor inspirationskälla för mig och i vissa faser i livet varit som en storebror.
Acceptansen av sitt mående är så viktig. Det är först när jag accepterar mig själv som jag kan ta tag i saker som jag varit med om. Det är bara jag som kan känna känslan som dessa saker gett mig. Det är bara jag som kan ta hand om mig själv på riktigt.
Att få helikopterperspektivet är mitt nästa mål. Att kunna se på mig själv uppifrån och se vilka val jag gör, hur jag reagerar i olika situationer. Då kommer jag att kunna hjälpa mig själv att göra de rätta valen, lyssna på de ord som leder mig vidare.
Peters musik har hjälpt mig att orka många gånger, hans oro för mig när jag som tonåring rymde från sjukhuset bara för att träffa honom gav mig hopp om att andra männsikor ser mig och hans värme som han så gärna delar med sig kan få mig att le och känna hans armar om mig och hans ord "Kim sköt om dig!"
Kommentarer
Trackback
