Dagar som i dag
Allt för ofta den senaste tiden så har jag haft "den där känslan i kroppen" igen. Magontet som smyger på, tårarna som finns under ögonlocken och som bränner mer än eld.
Jag vet varför dessa känslor är på besök. Jag är tokstressad och kroppen skriker i megafon på mig. Jag försöker lyssna men jag orkar inte ens fokusera på det. Det enda som egentligen är viktigt just nu.
Jag vill bara gräva ner mig i en grop, lägga mig där och tänka. Låta hjärnan få tid att tänka på vad som är viktigt för mig, vad jag vill med mitt liv och framförallt vad som får mig att må bra.
Jag hatar stress
Jag hatar pressen som jag känner just nu.
Jag hatar mitt arga och tvära som kommer fram i dessa situationer.
Jag hatar att jag känner mig svag.
Piss och skit och pannkaka!
Kommentarer
Trackback
