kimsansfunderingar

I dag när jag var ute och gick min vanliga lördagsrunda funderade jag en hel del kring vad jag håller på med. Hur jag lever och hur jag prioriterar i mitt liv. Tur att benen går i sin raska takt så att jag inte behöver tänka på det.

Just nu försöker jag träna 5 dagar i veckan. Jag tror på det och jag mår bra av att låta kroppen arbeta. Jag minns att jag mådde perfekt med mig själv när jag jobbade som hästskötare på Nybygget. Jag behöver komma tillbaka till den nivån för att jag ska må bättre. Börja tycka om mig själv och framförallt orka saker.

Just nu känner jag mig som en flodgroda som dör av en uppförsbacke. Hallå! vad har jag gjort med mig själv. Okej, allt är inte bara mitt fel. En släng av njurinflammation 2001 som ledde till massor av kortison och annat ski har ju satt sina spår.

Men nu är det över. Jag tänker inte tillåta mig själv att falla i hop igen. Jag tänker göra allt jag kan för att få min kropp att börja fungera igen. Jag behöver träna, mycket. Behöver tvinga min kropp till diverse saker.

Tur att jag är så förbaskat envis!