kimsansfunderingar

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Ingen träning :( Kom liksom inte för mig att masa mig i väg. Var nog helt enkelt för osäker på min kondition.

Nå väl drog till jobbet efter lunch och jobbade. Vi hade en intressant konferens och så kom ljuspunkten på min dag (jag lever på det fortfarande)

En kollega kom fram till mig efter konferensen och frågade hur jag mådde. Hans ord värmde mitt hjärta och för första gången på väldigt, väldigt länge kände jag en positiv känsla inom mig av att någon visade omtanke om mig.

Jag får fortfarande tårar i ögonen av tanken och jag känner värmen i kroppen. Han fick mig att känna mig värdefull.

Mig, Kim som hatar mig själv mest av allt på hela jorden.