kimsansfunderingar

I går drog jag mig i väg till gymmet igen. Eftersom jag tränar i sjukgymnasternas gym så är det väldigt varierande med antal människor och åldern på de som är där. Alla har ju sina program från just sin sjukgymnast och går efter de övningarna. Detta gör att om man inte är flexibel kan det bli tvärstopp. Det finns bara en av varje sak liksom.

I går var kroppen helt okej och jag tänkte börja med att värma upp på crosstrainern som vanligt. Gången innan jag gav mig an denna maskin hade jag ju en nära döden upplevelse. Pinnade på i en maklig takt men så att jag kände att kroppen fick jobba och denna gång gick det lysande minuterna bara tickade förbi och jag trodde inte att det var sant när tiden gått ut.

Gav mig an styrketräningen och i varv två av mitt program kände jag att alla muskler bara sa stopp. De ville inte dra eller lyfta. Urhäftig känsla. Slutade jag? Nepp, jag gav mig 17 på att avsluta mitt program.

Hoppas på att inom några veckor orka att köra 3 varv av programmet.

På måndag börjar yogan som jag också ska gå på. Detta för att få mig att slappna av och stressa ner. Eftersom alla dessa besvär kommer av att jag stressat så mycket så vill min sjukgymnast att jag tar hjälp med att coola ner lite också.

nej, nu är det på med gympaskorna och dags för en rask promenad i detta underbara solsken. Synd bara att det är så himla halt.

ta hand om dig, det gynnar dig och din omgivning!