Att säga hejdå

Det gör ont i mig varje skolavslutning när 9:orna ska lämna skolan. Detta år trodde jag att det inte skulle bli så sorgligt. Jag har ju bara känt dessa elever i några månader. Men så fel jag hade. Dessa elever har berört mig enormt mycket och många tårar föll ner för mina kinder när det kom fram elever för att de ville säga hejdå.

Jag kommer minnas 9B som klassen där alla var längre än mig och jag alltid tittade uppåt. Tjena Kimsan! ekar i mina öron. L som jag lekte arga leken med.
9C som mitt i kemigenomgången kunde fråga "får vi lyssna på musik när du pratat klart" och sedan poppades det diverse låtar när de jobbade.
9D som den twittrande klassen. Tack A för att du skrev att du ville att jag skulle komma på avslutningen.
9A fick mig att lära mig att argumentera om allt och ingenting.

Önstaskolans 9:or. Ni var de första jag lämnar som lärare på Önsta och ni har givit mig många glada, roliga och positiva minnen. Jag kommer alltid att bära med mig er i mitt minne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0