Förlösande på många plan
Att skrivandet har fått mig att komma vidare är underbart. Nu är det bara att inte sätta upp för hög mål, för svåra mål. Jag hade känslan förra helgen att allt vara över och att jag mådde bra för all tid framöver. Men så är det ju inte. Jag har ett enormt arbete framför mig för att hitta tillbaka och finna all den energi som jag behöver för att klara av att tro på mig själv som lärare igen.
Jag fått så mycket positiva ord detta läsår från kollegor, elever och föräldrar. Tyvärr har jag inte förmågan att ta in dessa ord in till hjärtat men jag känner värmen av dem och det är otroligt skönt.
I går slog huvudvärken till med buller och bång igen. Kändes och känns fortfarande som om någon slår mig med ett hammare i huvudet om och om och om igen. Tack och lov inget illa mående men i dag hade jag svimningstendenser igen. Hatar att det sätter sig på balanssinnet.
I dag har jag en mellandag och jag mår inte alls bra inombords. Jag vet att dessa svarta dagar kommer och jag vet att de blir värre när jag de övriga dagarna mår bra. Varför det är så är för att de känslor och tankar som jag bär på blir jobbigare att ta tag i när de kommer mer sällan. De har slutat att bli min vardag.
För två år sedan så var det tvärtom. Det var jobbigt att genomlida en dag av glädje och lycka för jag kunde inte hantera de signalerna.
Nu ska jag gå in i duschen och gråta!
Kommentarer
Postat av: Marlene
Du var den bästa läraren när jag gick på högstadiet, vill att du ska veta det :)
Ta hand om dig
Trackback
