Nej jag tvivlar inte
Har en hel massa tankar i huvudet just nu. Det är inga tvivel utan det är realistiska saker.
Jag funderar mycket på mitt jobb. Jag trivs så otroligt bra där. Det gör så otroligt ont i mig när jag inte klarar av att vara där. Jag saknar mina elever och mina kollegor. Men just nu så fixar jag inte stressen, jag får inte ordning på saker, jag känner mig otroligt vilsen.
Jag, som var den strukturerade personen som klarade av att ha 1000 bollar i luften, som var pigg och energirik, som organiserade, hittade på nya saker och som älskade att utvecklas, har nu blivit en grå liten mus som mer och mer kryper in i sitt hörn och känner sig trängd och stressad av att allt.
Jag hatar dem som fick mig att tvivla på mig själv. Jag hatar att en chef kan få göra så. Jag hatar de fega som inte vågade ta sitt ansvar.
Tänk om jag aldrig mer kommer finna en ro i mitt yrke. Tänk om jag aldrig mer kommer att känna att jag är en bra lärare. Tänk om jag aldrig kommer tillbaka.
Det sista är det som skrämmer mig mest just nu. Jag är skiträdd att jag inte ska fixa att komma tillbaka på 100%. Jag vet att min chef tror på mig, jag vet att mina kollegor gör det också. Men varför kan man inte bara göra en omstart av kroppen, nollställa den och börja om på nytt. Jag vill så mycket och ibland är det det som gör att jag gör för mycket och inte känner efter tillräckligt.
Jag vill inget hellre än att komma tillbaka till mitt jobb!
Sedan är det min syn på mig själv.
Den har blivit så enormt mycket bättre. Jag kan ju faktiskt säga att jag tycker om mig själv delvis. Jag känner att personer i min närhet tycker om mig. Ser på mig och ler och jag vet!
Kommentarer
Trackback
