kimsansfunderingar

Tog ett kort i morse på en ngt trött Kim. La ut det på FB.

Nu har jag tittat på kortet ett par ggr och jag ser något som jag inte sett. Jag ser ett par ögonon som har en glöd och en värme. Jag tyckte om att titta på dem och jag kände att jag borde se mig själv i ögonen oftare.

 

Sedan slog det mig att jag alltid har gillat min näsa. Den är liten och söt. 

I övrigt tycker jag inte om att bli kallad "gullig" eller "söt". Det är "lilla flickan" "klapp på axeln"-varning på dessa ord och de gör mig nertryckt. Men min näsa är lite, söt och förbaskat gullig. 

 

Sedan har jag ju, som jag skrivit tidigare, börjat att se positiva förändringar på kroppen. Vaderna är ju helt klart värda att visa fast jag är lite oroad av att de känns som de blir vätskefyllda när jag tränar hårt. Det är säkert det där äckel-päcklet till kortison som spökar. Verkar som jag har ett ton på lager.

 

Armarna är okej, vet inte om jag vill att de ska bli mer musklade eller om jag är nöjd. Fast lite fastare ska de bli. Nackdelen, som jag minns från jag var riktigt tränad pga all mockning i stallet, är att jag har svårt att få plats i t-shirts och tröjor när axlarna blir biffiga. Har lätt för att bygga muskler där och jag känner redan nu att vissa kläder är trånga där. Men det finns ju linnen. 

 

Kan inte tro att det är jag som skriver detta men det är det. I egen hög (asg) person.

 

Himla ont i huvudet i dag, men en känning i magen men med värme och hopp i hjärtat!

 

Jag ler, jag lever och jag är värd det!