Havet är djupt
M och jag var ute och tog ett varv på 5 km-spåret i går kväll. Eftersom M varit skadad så går vi. Spåret är rätt kuperat och efter den första riktigt tuffa backen så säger M
-Tänkte mig hur jobbigt det är att springa den så nu är jag trött
Vi fortsatte pratandes om allt och ingenting. Efter cirka halva spåret så pratade vi om backarna och jag beskrev en backe som är skitjobbig.
-Nu kommer den
Tar oss upp utan problem och utbrister -vilken bra återhämtning vi har, det var ju inga problem
Tittar framåt och ser att det inte var den backen som jag menade utan att den kommer direkt efteråt.
Väl uppe, pustandes och stånkandes utbrister M
-Här i från och neråt är det bara nedför!
Skrattattack utbrister och magmusklerna får sig en rejäl omgång med träning.
Kändes inte alls jobbigt att gå och tiden gick jättesnabbt. Vi ska ut på lördag igen och jag längtar redan!
I dag blir det ett pass på gymmet och jag ska ge rygg,mage och lår en ordentlig genomkörare.
Kommentarer
Trackback
