Just the way it is
Jag erkänner att jag inte ser fram emot onsdagarna. Det är nog mycket rädslan av att det kan komma upp något nytt ur mörkret. Jag trodde ju att jag lyft allt till ytan redan och så kom smällen i fredags.
Men jag erkänner också att behandlingen är bland det bästa som hänt mig. Det har tagit mig fram till den jag är i dag och jag har förbättrat så enormt mycket.
Vem skulle kunnat tro att jag för 2 år sedan hade tagit helkroppsbilder på mig och lagt ut på FB eller överhuvudtaget kunnat acceptera mig själv och min kropp som jag gör i dag.
Jag har vunnit tillbaka livet. Jag har mist så enormt mycket vänner på vägen som jag saknar, jag har trott att jag haft vänner som sedan bara använt mig som sin slasktratt men i denna resa har jag funnit vännen med det största hjärtat i världen.
Så livet har velat säga något till mig. Jag är tusen erfarenheter rikare, jag har i och för sig tappat bort ca 10år men det viktiga är att jag har tagit tag i sakerna. Nu är det jag som vill och vågar och då växer jag. Mer och mer för varje dag. Starkare och starkare blir jag.
Jag måste erkänna att jag älskar att må som jag gör i dag. Just i dag tycker jag väldigt mycket om mig själv och det värmer enormt mycket i mitt hjärta och om jag någon dag tvivlar så vet jag var jag kan hitta värmen. Var det finns en famn att luta sig i, var jag kan få höra de ord som jag behöver höra och var jag bara kan få vara mig själv.
Jag tycker förbaskat mycket om Kim
Kommentarer
Trackback
