kimsansfunderingar

De nationella proven har säkerligen en bra tanke i sig. Visst har jag varit med om att elever på nationella provet visar mer än de tidigare visat mig MEN det finns enligt mig för många nackdelar.

 

Om jag skulla addera all den tid som jag lagt på att plocka fram saker, genomföra proven, rätta proven, sammanställa proven, registrera proven på 2 olika ställen så blir det alldeles för många timmar. Tänk om jag kunnat lägga dessa timmar på att vara med eleverna. Låta de visa mig sina kunskaper i en lugn och trygg miljö utan all den stress som dessa ungdomar känner inför dessa prov. 

 

Varför lägga alla prov på vårterminen, hacka upp den och bara skapa en lång och outhärdlig stress för våra ungdomar.

 

Nej, om vi skulle ta och ändra på detta kanske?!

Underbart med helg. Underbart med ledighet. Underbart med solsken. Underbart med hundar som kan gå som de vill i trädgården.

I morse var det 5 grader ute när jag gick ut med hundarna. Det är kallt och jag fick sätta på mig termobyxor och dunjacka. Mössa och vantar. Det är mitten av maj.

 

Hallå våren! Var är du?

 

Lite olika sjukvårdsbesök i dag och sedan två dagars jobb innan det är helg igen.

I går klampade en person över gränsen. Jag markerade tydligt att jag inte accepterade.

 

I dag klampade nästa person över gränsen och jag försökte göra min röst hörd men kände mig otroligt kvävd.

Jag skrev ett sms efteråt och meddelade att jag blivit ledsen. 

 

Jag visar inte att jag blir ledsen eller sårad. Jag är bra på att sitta fint, inte brusa upp och bara svälja. Men inom mig så öppnas en avgrund som jag faller längre och längre ner i. Det gör ont i hjärtat.

 

Han är en väldigt förstånde person men i dag kändes han som en ångvält.

De som känner mig vet att de inte ska säga att jag inte klarar det. Det får en effekt i mig att jag minsann ska visa att jag kan. Jag är envisare än en gammal åsna. I bland är det bra men oftast så driver jag mig till berg som är näst in till oövervinneliga.

 

Igår trotsade jag mitt träningsförbud och det var underbart. Ut i spåret för att ta ett lugnt varv på 5:an. Härligt sällskap och jag var full av energi efteråt. Jag älskar att träna. Jag vet att jag ofta driver mig för långt. Jag kan inte styra skillnaden mellan lagom och straff.

 

 

 

Puss på er alla som får mig att le! 

P älskar att höra din röst. Du får mig att sväva.

I dag fick jag bita mig själv hårt i läppen för att inte kliva över steget att respektera en annan människas åsikt.

 

Alla bearbetar vi saker på olika sätt. Vissa reagerar på att bli arg/sur/oförskämd andra blir ledsna och gråter. 

I alla processer så finns det människor som mår dåligt (jag vet mycket väl). Jag dömer aldrig någon för alla har rätt att känna sina känslor.

 

Men när man medvetet sprider dålig stämning för att smutskasta då tycker jag att måttet är rågat.

 

Men jag sa inget.....jag lät det gå mig förbi......

I går var jag piggare och drog ner på ett möte på stan. Passade då på att slinka in till optikern. 

 

Jag har sedan jag var tonåring drömt om ett par Ray-Ban solbrillor men eftersom jag haft glasögon så har det inte varit aktuellt. Nu när jag mest går i linser så tänkte jag slå till. Plusset i detta var att jag fått ett erbjudande om att köpa dem för halva priset. 

 

Så igår kom jag hem med mina Ray-Bans och jag älskar dem redan.

Jag är en person som reagerar på det mesta som kommer i min väg. Inte alltid syns det på mig men inuti så känner jag känslan som förmedlaren uttrycker.

 

Det kan skava och vara jobbigt att ta negativa saker och jag arbetar varje dag på att inte beröras av andras negativa influenser. 

 

Men när någon/något påverkar mig negativt så tänds en instinkt till fight inuti mig. Jag ska kriga sönder, jag ska visa att. 

 

Jag motbevisar alla som säger att jag inte kan. 

 

Mitt hjärta är fullt av kärlek. Kärlek som jag sprider till de människor som jag vet speglar min kärlek. Som tar till sig den och som värms av den och som ger kärlek och värme tillbaka.

 

Jag är bra på att spela teater. Bara mina riktiga vänner vet.

 

Kärlek 

 

Kim

Om man samlar ett gäng tjejer/kvinnor på ett och samma ställe så blir det skitsnack. 

Vad är det för gen som styr att det blir så?

 

Varför kan tjejer inte prata med varandra, stå för vad de säger och acceptera varandras olikheter.

 

Min goa vän M och jag pratade om detta i veckan och insåg att det är lätt att hamna där men att vi båda avskyr det som pesten. Kanske därför som vi båda tycker att det är lättare att ha en konversation med killar runt omkring oss. 

 

Det är så enorm skillnad på hur män och kvinnor hanterar olikheter. Hur ofta kvinnor får saker att bli orättvisor medan männen ser det bara som skillnad i prestation till exempel.

 

Jag har andra underbara tjejer i min närhet som jag mer än gärna pratar med så jag tänker inte dra alla över samma kam. Men vi kan halka dit, vi också.