kimsansfunderingar

I går klampade en person över gränsen. Jag markerade tydligt att jag inte accepterade.

 

I dag klampade nästa person över gränsen och jag försökte göra min röst hörd men kände mig otroligt kvävd.

Jag skrev ett sms efteråt och meddelade att jag blivit ledsen. 

 

Jag visar inte att jag blir ledsen eller sårad. Jag är bra på att sitta fint, inte brusa upp och bara svälja. Men inom mig så öppnas en avgrund som jag faller längre och längre ner i. Det gör ont i hjärtat.

 

Han är en väldigt förstånde person men i dag kändes han som en ångvält.