Han fattas mig
Min pappa somnade in den 17/10 efter en tids sjukdom. Den tomhet som finns inom mig nu är obeskrivlig. Den smärta som jag känner är enorm. Jag saknar honom så att det gör ont i hela mig.
Var nere i hans hus förra veckan och det var otroligt skönt men ändå extremt jobbigt.
Jag vet att han har det mycket bättre nu. Han slipper ha ont och han slipper vara sjuk. Nästa vecka tar vi ett sista farväl, det är dags att begrava sin far. Det känns så ofattbart. Någonstans lever väl alla i att våra föräldrar är odödliga. Han har ju alltid funnits där och alltid varit mig nära.
Jag är glad att jag har underbara människor runt mig i denna sorg. Min chef och mina kollegor som peppar och som låter mig få prata om hur jag känner om och om igen. Mina underbara vänner F och M som kommer med alla sina fina ord som jag just nu behöver så mycket.
Sov gott pappa. En dag kommer vi återigen att vara tillsammans, tills dess möts vi i mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
