Let the sun shine
Så underbart att solen skiner.
Så underbart att min inre sol strålar.
Powerwalk i dag i solskenet och kroppen var hyfsad. Lite känningar i höften. Så nu vila, vila, vila
Kalla mig dum i huvudet.....jag bjuder på det...
Jag vet inte om det var solen eller kanske mina snygga solglasögon eller de underbara träningstightsen som lockade mig bort från sängen och ut i solen på en promenad.
Jag har ju varit sjukskriven drygt 1 vecka nu men värk i all muskelatur som går att ha ont i tror jag. Men i dag kände jag att något var förändrat och efter att ha varit på jobbet och hälsat på mina underbara elever och träffat chef och några kollegor så kände jag för att pröva mina ben.
Jag tog det lugnt. Strechade ordentligt efteråt. Jag fixade 4 km i samma tempo hela tiden. Ingen smärta under tiden och orken fanns.
Nu några timmar efteråt så känner jag att musklerna protesterar lite men det är inte i närheten av vad som har varit. Det blir liniment till kvällen.
I ljust minne bevarat
Jag lever efter att om inte personen kan göra sin röst hörd så ska den inte kritiseras. I ljust minne bevaras!
Låt mig sörja, låt mig minnas!
Jag minns de positiva och varma stunderna med min pappa. Den bilden vill jag ha, den bilden behöver jag för att ta mig igenom sorgen.
Så har någon en annan åsikt, spar den för dig själv.
Låt mig sörja, låt mig minnas!
Är det dags?
Funderar på om det är dags. Staka ut en ny väg. Börja om från början.
