kimsansfunderingar

De har inte kommit fram på länge men så i kväll när jag är trött i kropp och själ efter en dag med extrem smärta går de till attack.

 

Tankarna om att jag inte duger. Tankarna om att ge upp. Tankarna som gör mig påmind om saker från förr. 

 

Jag vet att de inte är farliga. Jag vet att de inte kommer ha en chans att ta mig i sitt grepp igen. Men de är i mitt huvud och har rave-fest nu och det tar så mycket energi. De gör att min bröstkorg fylls av obehag och det är tungt att andas.

 

Jag tar mig igenom det. Jag vet vad jag ska göra. Men det kommer ta energi och tid. Tid som borde användas till att få återhämtning.