kimsansfunderingar

Att veta precis hur man ska göra. Att kunna berätta i detalj vilka val som är bäst och rätt och att utförligt beskriva hur de ska genomföras. Allt detta är jag grymt bra på. Jag kan få vet som helst att tro att jag har full koll och att jag alltid gör de rätta valen. Att säga rätt saker vid rätt tillfällen osv. 

MEN.....

Mitt handlande är inte alltid i linje med detta. Min hjärna spelar mig då och då spratt som gör att allt jag vet är rätt är som bortspolat. Jag dras med i en ström av tankar, känslor som jag inte vill tänka eller känna. 

Väldigt sällan berättar jag detta för någon. Väldigt sällan berättar jag allt. Jag väljer delar som människor får veta. Jag vill inte att någon ska känna hela mig. 

 

Jag tror att min hjärna är för intelligent för mig i bland. Den klurar ut saker som är lite för avancerade för att jag ska hänga med. Men jag har mycket att tacka min hjärna för också. Den är helt ok, förutom att den nu för tiden inte minns så mycket. Jag tror att det är det jag saknar och det jag stundom sörjer. Mitt fantastiska minne. Min förmåga att memorera saker.