Som ett sår som varar
Jag har de senaste veckorna lyft på locket som varit stängt i många år. Locket som döjer mina erfarenheter av min förra arbetsplats och det som hände där de sista åren.
Jag har förmånen att ha en person att prata med som får mig att sätta ord på det som känns tungt och jobbigt. H beskrev det som ett sår. Förra veckan drog jag bort sårskorpan, under veckan har såret varat och nu kan det börja läka.
Och precis så känns det. Förra måndagen var en känslomässig explosion. jag var arg, ledsen, vilsen. Tisdag-torsdag mådde jag ännu sämre men jag började sätta ord på det som kom upp. I går sa jag allt. Allt som jag ville säga. Jag fick säga att jag hatar det som gjordes mot mig. Jag fick säga att jag inte tycker att personen är värd mina tårar.
Nu läker jag.
I dag har jag känt mig lättad. Som om jag svävat på moln. Glädjen och energin har sprudlat.
Jag vet att min läkningsprocess inte är över. Det kommer ta sin tid och jag kommer att låta det ta tid.
Men nu är hon det dåliga minnet. Inget mer. Aldrig mer.
Kommentarer
Trackback
