kimsansfunderingar

Sanningen kan vara tuff att se.

 

I dag har jag gått en tungviktsmatch och en flugviktsmatch. De var jobbiga på olika sätt. I den ena blev jag manglad och i den andra fick jag örfil efter örfil. Den ena matchen fick mig att öppna upp ögonen och den andra fick mig att hamna i försvarsställning. 

 

Inga av matcherna var dåliga men jag vet vilken som gav mig mest. 

 

Att öppna ögonen och se något som det var länge sedan jag såg var en upplevelse. Att sätta ord på vad jag vill var befriande. I allt kaos så fann jag ett lugn. 

Min motståndare synliggjorde mitt mönster och det gjorde ont. Det var tufft att höra. För en stund fick det mig att känna mig dålig. Men ur det kunde jag sätta ord på varför jag väljer detta mönster om och om igen.