kimsansfunderingar

Det är viktigt att stå för det man gör. Ibland gör man fel och då är det ens förbannade skyldighet att stå för det. Jag har en förmåga att bli väldigt barnslig när jag blir sur/ledsen/arg. Skulle beskriva mig själv som en blandning mellan en sur tonåring och en trotsig 3-åring. Ingen lyckad kombo. 

 

Jag var sur i onsdags och ska in hos min chef och hämta ett papper som jag behövde. Jag säger inte hej eller hejdå utan är bara kombo tonåring/3-åring. Hela jag utstrålade att säger du något skriker jag. Mycket moget.

Under kvällen känner jag att jag skäms något enormt och jag skickar iväg ett mail till chefen med en ursäkt. Vaknar upp på morgonen och känner att jag måste ta mitt ansvar och ringa och be om ursäkt. Så jag gör det. Hade gärna träffat honom och sagt sakerna till honom men han är en upptagen man så den möjligheten fanns inte. 

 

Efteråt kändes det sjukt bra och jag kommer inte behöva ha ont i magen när jag möter honom efter lovet.