Nu kör jag
Idag avbokade jag mitt samtalsstöd som jag haft via arbetsgivaren. Jag kände att de mötena inte tog mig någonstans att fokuset var helt fel. Jag försökte på det sista mötet att styra in det dit jag ville men utan resultat.
Så i dag sa jag till min chef att jag inte tänkte fortsätta och sedan mailade jag berörda. Jag tror min chef tycker att jag gav upp för fort. Men nu är den här resan min och jag måste få styra min resplan.
Vad är det då jag ska utforska, ta tag i, bearbeta?
en av mina tidigare rektorer som utsatte mig för kränkande behandling, sveket från nära kollegor och sveket från arbetsgivaren
Det kommer komma rakt ut från hjärtat. Utan några krusiduller.
Jag har målet att må bra på min arbetsplats och att känna den värme som sprids i min närhet. Jag är en uppskattad kollega, det vet jag men jag känner det inte.
Jag tror att en av svårigheterna med det är just att hjärnan vet men hjärtat känner inte.
Kommentarer
Trackback
