Lägg av
Att prata om mig med andra och verka som om det är av välmening suger. Det går bra att prata med mig men då kanske jag avslöjar dina idéer .
Dissa mig och jag dissar 100ggr mer tillbaka
Att leva efter att behandla människor som du själv vill bli behandlad är sunt.
Jag försöker alltid möta människor med stor förståelse men om någon dissar mig så kommer det fram något i mig som är jävligt drygt. Jag dissar och jag gör det tydligt och 100ggr mer. Jag är drygare än Milda.
Irritation och frustration
Jag har ett rätt hett temperament. Jag tycker inte om orättvisor och jag tycker inte om människor som tror sig vara av en högre status än andra.
Just nu bär jag på massa av aggretioner som måste ut. Explosionen är nästa men jag vet att jag måste välja rätt tillfälle.
situationen gör mig dryg och ointresserad och jag visar det med hela mitt kroppsspråk.
Jag vet att jag vinner striden, jag är tuffare än somliga tror och jag är framförallt envis som ett stolsben.
Let the sun shine
Så underbart att solen skiner.
Så underbart att min inre sol strålar.
Powerwalk i dag i solskenet och kroppen var hyfsad. Lite känningar i höften. Så nu vila, vila, vila
Kalla mig dum i huvudet.....jag bjuder på det...
Jag vet inte om det var solen eller kanske mina snygga solglasögon eller de underbara träningstightsen som lockade mig bort från sängen och ut i solen på en promenad.
Jag har ju varit sjukskriven drygt 1 vecka nu men värk i all muskelatur som går att ha ont i tror jag. Men i dag kände jag att något var förändrat och efter att ha varit på jobbet och hälsat på mina underbara elever och träffat chef och några kollegor så kände jag för att pröva mina ben.
Jag tog det lugnt. Strechade ordentligt efteråt. Jag fixade 4 km i samma tempo hela tiden. Ingen smärta under tiden och orken fanns.
Nu några timmar efteråt så känner jag att musklerna protesterar lite men det är inte i närheten av vad som har varit. Det blir liniment till kvällen.
I ljust minne bevarat
Jag lever efter att om inte personen kan göra sin röst hörd så ska den inte kritiseras. I ljust minne bevaras!
Låt mig sörja, låt mig minnas!
Jag minns de positiva och varma stunderna med min pappa. Den bilden vill jag ha, den bilden behöver jag för att ta mig igenom sorgen.
Så har någon en annan åsikt, spar den för dig själv.
Låt mig sörja, låt mig minnas!
Är det dags?
Funderar på om det är dags. Staka ut en ny väg. Börja om från början.
Snö....varför då för?
I morse när jag klev upp hade vintern kommit till gatan igen. Kändes inte alltför bra men det var bara att pulsa ut i blötsnön.
Vågar inte ge mig ut att skotta för jag har tokont i axlarna. Hoppas på att det töar bort. Det är fortfarande plusgrader ute.
Jag har redan fått vårkänslor så jag ser gärna sol och värme nu.
När solen går upp så strålar den!
I går kväll var det en soluppgång av sällan skådat slag. Det var musikal i Konserthuset och efter att ha skrattat nästan konstant i 2h så fick jag mig en pratstund med en av de personer som verkligen kan få min värld att bli varm och ljus. Min namning som har ett leende och ett skratt som smittar värre än magsjuka. (Sorry för att jag jämför med detta vidriga men det går inte att inte le när han ler och det går inte att inte skratta när han skrattar)
Att sedan få komplemangen att "hon är typ hälften så gammal som mig" var helt okej. Det betyder att jag snart fyller 21år. Tack Kim! Det betyder att jag var nyfödd när vi träffades första gången.
Fick också säga hej till fågelskrämman och eleka häxan.
Nynnar på sångerna som lätt sätter sig på hjärnan.
Jag fattar inte
Det gör så ont, det försvinner inte. När jag minst anar det så kommer smärtan djupt inom mig.
Jag har snart inga tårar kvar.
Han fattas mig!
Kaos är granne med mig
I bland rasar min värld. I dag var ett sådan dag. Så här i efterhand var det skönt att få pysa men under tiden var det för jävligt.
Men i allt kaos så fick jag känna mig riktigt varm i hjärtat.
Det är underbart att ha stadiga och varma människor runt mig. Det får mig att våga känna och våga ta klivet ut i det otrygga
Tiden går extremt fort
Då var det 2014.
Jag har startat bra. Mkt träning och glatt humör.
Hjärnan är dock inne i ett "är du säker på att pappa inte lever" Måste svara varje dag på det, ibland flera gånger.
Bäbismys hos M i dag.
Yoga i dag och det är underbart! Längtar till onsdagarna.
Nu sova, mkt, länge
De lider mot jul......
att vara lärare och räkna ( :) ) ner mot jul är speciellt. Allt ska hinnas med inför betygssättning, sedan ska man motivera eleverna att jobba fast det står 16/12 i almanackan. Jag kör "ända in i kaklet", allt vi gör gynnar inlärningen så i dag körde vi problemlösning med jultema.
Men visst går proppen lite ur en sista veckan. Stressen på jobbet släpper och den personliga stressen inför jul sätter in. Eller kunde sätta in jag är klar med julklapparna, julstädningen är under kontroll. Julkorten postade, förutom 2 som ska göras klara i kväll. Det flyter på och jag känner mig relativt lugn. Det kanske ändras i morgon men då får det göra det.
hakuna matata!
Nu är det dags
Jag älskar denna tid på året. När kartongerna med julsaker tas fram och det är dags att dekorera hemmet med tokmycket jul.
I morgon är det dags att börja städa huset för att få plocka in julen. Började riva ner gardiner i dag. Har tvättat massa annat så att morgondagens gardintvätt får plats på sträcket.
I morgon hoppas jag på att det blir en promenad också.
Jasså jaha
I dag har det varit en jasså-jaha-dag.
Pratat mycket med mina bästa vänner och mycket kloka ord har bearbetats.
Det kan vara tufft att höra mig säga sanningen och min envishet kan ibland göra att jag uppfattas som rätt kaxig och ointresserad men mina vänner vet att de bara fortsätter att mata på med sina positiva, peppande ord.
Önskelista inför julen
Detta önskar jag mig:
Ny ryggrad
Nytt huvud
Nej jag är inte bitter ☺
Det är dags för en ny tid
Jag har varit arg, besviken och ledsen under en tid. Nu känner jag att jag kan släppa en hel del av detta. Det handlar så mycket om att bestämma sig för vad som ska få påverka. Jag tänker skjuta bort de negativa influenserna och lyssna på de positiva ord som talas till mig.
En bild jag bevarar i mitt minne
Den var en fin begravning. En lugn cermoni. Ett sista hejdå till pappa.
Det är inte läge just nu
Orkar inte ta till mig saker just nu, lyssnar inte med öron som orkar höra huruvida du säger bra eller dåliga saker.
Bomben släpptes och den krossade mitt hjärta lite till.
Jag orkar inte mer......
Han fattas mig
Min pappa somnade in den 17/10 efter en tids sjukdom. Den tomhet som finns inom mig nu är obeskrivlig. Den smärta som jag känner är enorm. Jag saknar honom så att det gör ont i hela mig.
Var nere i hans hus förra veckan och det var otroligt skönt men ändå extremt jobbigt.
Jag vet att han har det mycket bättre nu. Han slipper ha ont och han slipper vara sjuk. Nästa vecka tar vi ett sista farväl, det är dags att begrava sin far. Det känns så ofattbart. Någonstans lever väl alla i att våra föräldrar är odödliga. Han har ju alltid funnits där och alltid varit mig nära.
Jag är glad att jag har underbara människor runt mig i denna sorg. Min chef och mina kollegor som peppar och som låter mig få prata om hur jag känner om och om igen. Mina underbara vänner F och M som kommer med alla sina fina ord som jag just nu behöver så mycket.
Sov gott pappa. En dag kommer vi återigen att vara tillsammans, tills dess möts vi i mitt hjärta.
