Träna
Härligt väder ute. Min plan att starta lovet med träning passade utmärkt. Tog en rask promenad till gymmet, slet med styrketräning i 30 minuter och vandrade sedan hemåt. Dock inte med lika pigga ben : )
Kroppen fick nog en chock eftersom förra veckan bara bestod av 1 styrketräningspass och inga promenader.
Men på't igen!
Omtänksamhet
Fick en kram i dag.
Den värmde.
Mitt okontaktbara hjärta har fått kontakt med mig igen.
Jag känner mig VÄRDEFULL!
Efter i går och det som hände i dag fattar jag vad min psykolog menade med att jag hatar mig själv som synden och att det krävs att jag börjar lita på mig själv innan jag kan få kontakt med mina känslor igen. Innan jag kan känna värmen inom mig och våga tro på att någon annan tycker att jag är värd något.
Innan jag kan ta emot och känna.
Tack D!
Din omtanke fick mig att vakna.
Jag är förevigt tacksam.
I bland blir inte världen som man tänkt sig
Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Ingen träning :( Kom liksom inte för mig att masa mig i väg. Var nog helt enkelt för osäker på min kondition.
Nå väl drog till jobbet efter lunch och jobbade. Vi hade en intressant konferens och så kom ljuspunkten på min dag (jag lever på det fortfarande)
En kollega kom fram till mig efter konferensen och frågade hur jag mådde. Hans ord värmde mitt hjärta och för första gången på väldigt, väldigt länge kände jag en positiv känsla inom mig av att någon visade omtanke om mig.
Jag får fortfarande tårar i ögonen av tanken och jag känner värmen i kroppen. Han fick mig att känna mig värdefull.
Mig, Kim som hatar mig själv mest av allt på hela jorden.
Det väcktes ett hopp inom mig!
Kimsan
Som Bambi men jag behöver ingen is
Min huvudvärk, som jag tjatat sönder om, är på helvetsbesök. Denna gång tog den med sig en påverkan på balanssinnet. Jag har vinglat som Bambi på hal is. Så läskigt!
Illamående, vingel och ett huvud som jag bara vill bli av med var min dag i går. I dag känns det bättre, fortfarande osäker på benen och en lätt illamående känsla i kroppen men huvudet är bättre. Det har gått ner till vanliga, det gör ont.
I dag ska jag försöka masa mig till gymmet. Det blir ju bättre i huvudet av att träna. Frågan är bara om jag klarar av att träna utan att vingla omkull.
Kimsan
Dagar som i dag
Allt för ofta den senaste tiden så har jag haft "den där känslan i kroppen" igen. Magontet som smyger på, tårarna som finns under ögonlocken och som bränner mer än eld.
Jag vet varför dessa känslor är på besök. Jag är tokstressad och kroppen skriker i megafon på mig. Jag försöker lyssna men jag orkar inte ens fokusera på det. Det enda som egentligen är viktigt just nu.
Jag vill bara gräva ner mig i en grop, lägga mig där och tänka. Låta hjärnan få tid att tänka på vad som är viktigt för mig, vad jag vill med mitt liv och framförallt vad som får mig att må bra.
Jag hatar stress
Jag hatar pressen som jag känner just nu.
Jag hatar mitt arga och tvära som kommer fram i dessa situationer.
Jag hatar att jag känner mig svag.
Piss och skit och pannkaka!
Hurt och hå
I dag när jag var ute och gick min vanliga lördagsrunda funderade jag en hel del kring vad jag håller på med. Hur jag lever och hur jag prioriterar i mitt liv. Tur att benen går i sin raska takt så att jag inte behöver tänka på det.
Just nu försöker jag träna 5 dagar i veckan. Jag tror på det och jag mår bra av att låta kroppen arbeta. Jag minns att jag mådde perfekt med mig själv när jag jobbade som hästskötare på Nybygget. Jag behöver komma tillbaka till den nivån för att jag ska må bättre. Börja tycka om mig själv och framförallt orka saker.
Just nu känner jag mig som en flodgroda som dör av en uppförsbacke. Hallå! vad har jag gjort med mig själv. Okej, allt är inte bara mitt fel. En släng av njurinflammation 2001 som ledde till massor av kortison och annat ski har ju satt sina spår.
Men nu är det över. Jag tänker inte tillåta mig själv att falla i hop igen. Jag tänker göra allt jag kan för att få min kropp att börja fungera igen. Jag behöver träna, mycket. Behöver tvinga min kropp till diverse saker.
Tur att jag är så förbaskat envis!
Jag blev sårad så nu sårar jag. Hatet lever i mig varje dag. Ett öga för ett öga en tår för varje sår. Jag vet hur ont det gör men jag fortsätter att slå.
Jobb, jobb, jobb
Sitter och har mattelektion fast jag egentligen har planeringstid. Varför? Sjuk kollega så jag hoppar in lite extra.
Eftersom jag bara har 5 stycken elever varav 2 stycken skriver prov så är det rätt lugnt.
Tänk om man hade möjlighet att ha så här små grupper varje lektion. Vilken givande undervisning det skulle vara för eleverna. De skulle ha möjlighet att lära sig så mycket mer matematik.
