Träning och ett leende
I går var det äntligen dags. M hade fått klartecken från sin sjukgymnast att få börja träna igen. Dock fick hon bara gå. Vi åkte i väg till Rocklunda för att ta en tripp i 5 km spåret. Eftersom vi inte vill att det ska bli skador igen så gick vi i en maklig takt. Det tog nästan en timme :) Men det får inte överansträngas.
Vi slipade lite på hur vi ska lägga upp träningen och vårt mål blev att vi innan vinter kommer ska springa 5 km. Nu är det bara att hålla tummarna för att ingen av oss skadar sig eller att vintern får för sig att komma i slutet av oktober.
I dag blir det nog gymmet. Ska gå till sjukgymnasten och se om jag inte kan få lite ström i mig så jag kan börja styrketräna igen. Känner att musklerna kan behöva en omgång el innan jag vågar lyfta vikter igen.
Att le samtidigt som man tränar ger en trippeldos av endorfiner!
Vilket möte
Var på EPM i dag och pratade med terapeuten som jag ska ha som gruppledare i min rehabiliteringsgrupp. Vi diskuterade fram den frågeställning som jag ska ha som fokus. Läskigt hur en annan människa kan stå huvudet på spiken när det gäller att formulera saker om mig.
Fick sedan rita ett självporträtt eftersom gruppen kommer att arbeta med bilder. Helt sjukt hur man kan rita något utan att tänka eller analysera (som jag alltid gör). Sedan skulle jag beskriva hur jag tolkade bilden och det var skrämmande att sätta ord på hur jag ser på mig själv.
Hon ställde en del frågor och jag kände hur otroligt jobbigt dessa möten är för att det blir så tydligt saker som jag puttar undan, förtränger eller förstärker.
Det kommer bli en jobbig resa men jag ska åka med och jag ska göra mitt bästa för att jag ska börja se på mig själv med samma ögon som jag ser min omgivning med.
Ska skriva upp när någon säger något positivt till mig och jag ska sedan öva på att säga/tänka positiva saker om mig själv.
Bättre dag
Vaknade upp, seg som vanligt, kände smärtan men i dag bröt jag inte ihop för det gjorde inte lika ont. Vet inte om det beror på att jag visste att jag inte behövde stressa i väg till jobbet eller om det helt enkelt är en bättre dag.
I går hade vi föräldramöte och det kom fram föräldrar och berömde mig som lärare. Det värmde enormt mycket och jag gick hem med en positiv känsla i kroppen. Minuterna innan mötet höll jag på att bryta ihop och börja störttjura för att jag tappat bort min kalender. Den kom fram!
I dag är det möte på EPM igen. Ska prata inför rehabiliteringen som startar i oktober. På måndag ska jag dit igen och prata med sjukgymnasten som ska vara med i rehabiliteringen. Nu börjar det rulla och jag hoppas och tror att det kommer få mig att må bättre.
Allt är som det ska
Ringde sjukhuset i dag eftersom jag inte hört något om mina prover. Alla blodvärden var bra så då kan jag utesluta det som orsak till min enorma trötthet. Antar att det har med huvudvärken och värken i övriga kroppen att göra.
I dag skiner solen och jag känner mig enormt känslig mot ljuset.
I morse var en katastrofmorgon och det var otroligt jobbigt att åka till jobbet. Men jag gjorde det, rödgråten, och genomförde det jag skulle.
Paradiset på jorden
Kom ner till mitt paradis på jorden i går. Här finner jag inre frid och ro i kroppen. Alla måsten är som bortblåsta och jag känner ingen stress.
Jag gråter varje gång jag åker härifrån.
En vacker dag hoppas jag att detta är min vardag. Att jag får hitta hem igen!
Hon är tillbaka!
Som jag har längtat efter min träningspolare M som varit skadad och borta från träningen aplänge!
Nästa vecka kör vi igång igen. YEAY!!!!
Så glad att få sällskap på promenaderna och snart i spåret igen. Hurt och hå!
Ska införa böter
Att falla tillbaka i gamla fotspår är ju inte det svåraste.
Eftersom jag ska stressa mindre (borde vara inte alls) så har jag bestämt att jag inte ska öppna jobbmailen hemma. Lätt att gå igång med jobbtankarna och starta lösning av problem. Vad gjorde jag nyss då? Öppnade mailen och där vara mail från föräldrar som jag bara var tvungen att svara på. Ajabaja!
Men jag kan ju inte bli fläckfri direkt. Övning ger ju färdighet.
Men jag ska införa böter mot mig själv varje gång jag bryter mot mina uppsatta regler
Halv dag och jag står upp
Jobbat en halvdag med eleverna och jag är trött i huvudet men inte katastrof som i går. Känner mig piggare men har ont så in i bomben.
Fick en stöttande och värmande omtanke i dag vid personalfotograferingen och den gjorde att jag tog fram den lilla energin som fanns i energidepån. Det betyder så otroligt mycket!
Nu massor av vila för i morgon är en annan dag.
Ballonger ska inte gå söner
I går är en dag som jag inte vill lägga på minnet eller det vill jag men jag ska värdera den när all min ilska lagt sig.
Kom hem och ballongen med energi sprack! Bara låg, kunde inte ta mig ut för att träna, hittade ingen motivation till att göra något. Hade bara ont! När jag skulle sova så gick det inte för hur jag än la mig så gjorde det djävelusiskt ont. Förberedde mig på en natt utan sömn i källaren.
Vet inte när jag somnade men någonstans så tog tröttheten över och dövade smärtan så jag somnade. Var mer än död i morse men tog mig upp. Dock irriterad som ett bi och jag fräste åt allt och alla.
Mina stackars hundar fick sig flera ordentliga utskällningar om hur totalt värdelösa de är när de inte gör som jag säger. Stackars älskade hårbollar! de är ju mitt allt och de som är allra bäst på att trösta sin ledsna matte.
Från helvetet till att le
Dagen började lika surt som gårdagen slutade. Kände mig så ur form och hade ingen kraft eller lust i kroppen att ta mig upp och åka till jobbet. Huvudvärk och ledvärk.
Kom till jobbet och började titta på vad dagen skulle erbjuda. Trodde jag hade allt under kontroll. Kände mig lite lugn. Sedan rullade för mycket fel och jag blev tokstressad, kände mig uppgiven och huvudvärken eskalerade.
Pratade med några kollegor innan jag åkte hem och de fick mig att skratta. Så fast tårarna rann när jag satte mig i bilen för att jag var trött och för att jag hade ont så kände jag mig lite glad.
Att jag sedan inte behöver säga hur jag mår utan att du ser det känns så otroligt skönt. Det jobbiga är att muren rasar och jag faktiskt känner efter hur ont det gör.
Insyn
Vi har några som hjälper oss att måla om vårt hus. Eftersom de gör det på sin lediga tid vet man inte alltid när de kommer.
I dag när jag strosade omkring inne i huset, nyvaken och med värken hubert så tittar det in någon genom fönstret. Behöver jag säga att jag kände för att gå tillbaka och dra täcket över huvudet.
Känner mig instängd, uttittad och allmänt off.
Värk som dödar
Min värk i nacke och huvud i dag dödar alla positiva tankar som jag vill tänka. Legat på köksgolvet och gråtit, varit på hundpromenad och gråtit, legat i sängen och gråtit. Nu har jag inga tårar kvar men förbannat mycket värk.
Skulle göra vad som helst för att slippa skiten. Lära sig leva med det känns som ett slag i ansiktet. Jag kommer inte överleva speciellt länge.
Ska be om fetaste värktabletten som jag får lite freespin av och så ska jag njuta av att vara värkfri om så bara för en dag.
Ge mig morfin NU!!!!!!!!!!!!!!
Mitt underbara sällskap
Måste bara bjuda på en bild från min frukost i dag.
Varnar känsliga att kanske inte titta på den.
Newton intar frukostbordet
Alfons Åberg
I dag känner jag mig som Alfons Åberg. Det är mycket Ska bara innan jag får det jag ska göra gjort.
Har äntligen rensat i alla Pm som ska skickas och saker som ska betalas/packas.
Veckan som varit har knäckt mig känslomässigt på både positivt och negativt sätt. Summan av det är ju positiv men det har tagit mycket kraft och energi att fatta de beslut som skulle fattas, gå på de möten som jag gjort osv.
I dag har jag en härlig känning av gårdagens powerwalk i benen. Ska pallra mig ut om en stund och se om jag har sega ben även i dag eller om jag körde ut en del skräp under gårdagen. Andra dagen efter uppehåll brukar jag vara på banan igen.
Nå väl för att komma tillbaka till rubriken. Jag hade en tanke och en lista men det slutade med att jag rensade garderoben på kläder som var för stora eller som jag tröttnat på. 2 påsar till loppis, 1 påse till sänkes och 1 påse i soptunnan. Det syns förövrigt inte att jag rensat i garderoben och med tanke på hur mycket kläder som ligger i tvätten just nu så kommer det bli mer än överfullt igen.
Ögongodis
Pratade med kollegor i dag om en fd kollega och kom in på ögongodis.
Jag sa att jag inte glömmer bort ögongodis. Något att vila ögonen på men som inte betyder något mer. Man tittar på kändisar och tycker att de ser bra ut. Jag har vänner som är ögongodis och visst kan jag säga till dem att de ser bra ut. Det betyder inget mer än att jag uppskattar det jag ser.
Jag dömer aldrig någon efter deras utseende, det är det inuti som är det viktigaste men det är som sagt mysigt med lite ögongodis.
Vem vet, jag kanske är någons ögongodis!
Tung dag
I dag har värken i kroppen kunnat döda mig. Ingen värmedyna hjälpte för att lindra och till sist satt jag med tårar i ögonen för att jag hade så ont.
Åkte ner för möte med läkaren på EPM och efter det mötet var det som någon drog ur proppen och somnade.
Fortfarande ont så in i h.......
Värme från tårna till öronen genom hjärtat
Jag försöker att inte se så mycket bakåt, inte älta det som varit utan se framåt.
Jag har satt upp 2 mål för mig själv.
1. Mitt mående är viktigare än allt
2. Att göra saker som gör mig glad
För att nå dessa mål så har jag varit tvungen att utmana mig själv. Släppa på mina otroliga kontrollbehov av mina känslor och våga känna känslorna som kommer. Det häftigaste med det är att jag nu känner värme inom mig, jag känner att ord kan värma mitt hjärta och få mig att känna mig värdefull.
Jag ler och jag känner att dessa leenden är äkta. Jag ler till svar, jag ler för att människor i min närhet säger saker, skriver saker och jag ler för jag känner mig omtyckt.
Det sägs att man inte kan känna sig omtyckt om man inte tycker om sig själv och det stämmer. En vän som betyder väldigt mycket för mig har under det senaste året påtalat vid många tillfällen hur duktig jag är, hur viktig jag är och framför allt allt jag är en vän. Det har fått mig att omvärdera mycket av min egen bild på mig själv.
Dessa ord och den värme och medkänsla som personen visat mig har fått mig att tro på mig själv och min förmåga att vara människa.
Jag har sett mig själv som ngt totalt okunnigt och totalt värdelöst.
Men att om och om igen få höra att man är någons vän, att man är värdefull och att man är viktig har fått mig att känna värme inombords och fått mig att våga tro och framförallt ta åt mig av komplimanger som min omgivning ger mig.
Jag känner mig i bland hög av positiv energi och det är en otroligt skön känsla.
Nu finns inte denna positiva energi i mig varje dag. Men de dagar som är mer grå så brukar jag gå tillbaka och läsa mail eller sms som jag fått för att påminna mig att det finns människor i min närhet som ser bra saker i mig och som tycker att jag är bra. Det får mig ofta att bryta det negativa och få ett leende på läpparna.
Trots att jag har en huvudvärk som stundtals kan få mig att vilja gräva ner mig så känner jag denna positva känsla inom mig. Vill bara vidare, vill bara må ännu mer.
Mitt andra mål, att göra saker som gör mig glad har jag jobbat en hel del på.
Jag gillar att spela spel, chatta lite och fördriva tiden. Gjort det en hel del denna sommar och det är energigivande och egoboostande.
Att spontant eller planerat åka till en kompis och ta en fika och snacka lite skit.
Planera för en utekväll, titta på en fotbollsmatch eller ge sig ut i spåret tillsammans.
Att sjunga och lyssna på musik är saker som får mig att må bra. Vissa texter fastnar och berör otroligt mycket. Kopplar dem ofta till personer eller händelser i mitt liv.
You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.
Denna strof eller egentligen hela sången får mig att tänka på en speciell person som är en klippa. Jag kan luta mig där, när måendet är för mycket och jag känner varje gång att jag går stärkt därifrån.
Jag hoppas att jag, i och med jag nu känner på detta sätt, kan sprida värme och positiv kraft till de människor som är mig närmast. Att jag kan vara den Kim som jag vet att jag är inuti mitt hjärta. Den Kim som bryr sig om sina vänner, som lyssnar, stöttar och sprider en positiv energi.
Från djupet av mitt hjärta, jag är så oerhört tacksam och jag hoppas att ni förstår hur mycket er stöttning har hjälpt mig för att vända min syn på mig själv och min förmåga.
Jag önskar att jag kunde säga detta till er men dit har jag inte kommit ännu. Jag har fortfarande svårt att se någon i ögonen och berätta hur jag känner eller vad ni betyder för mig. Jag har kommit till att kunna dig i ögonen och le.
Vilken dag
Började dagen med ett besök på sjukhuset. Dags att ta prover och kolla blodtrycket. Blodtrycket hade gått ner och det blev jag jätteglad för. Bara att vänta in resultaten av de andra proverna för att få en helhets koll över måendet i kroppen.
Sedan ar det av till jobbet och vi planerade en temavecka som vi ska ha nästa vecka.
Åkte hem för att rasta hundar och sedan cykla ner till EPM (enheten för psykosocial medicin) för att ha förmöte inför min rehabiltering som ska startas igång. Hade ett givande samtal med terapeuten och fick svara på en del frågor. Sjukt jobbigt att läsa saker och inse att det är precis så.
Pratade lite om hur jag allmänt mår och hon tyckte jag verkade gladare.
Jag vet vad som gör mig gladare och jag är enormt tacksam för att det stödet finns för mig.
Cyklade hem och satte mig sedan i bilen för att åka till min fd arbetsplats för att lämna lite saker. sedan bar det av till jobbet igen och lite samtal med kollegor för att sedan avsluta dagen hos rektor.
Vi gick igenom vad som sagts under EPM-mötet och jag gick stärkt därifrån. Vet inte vad jag varit i dag om jag inte haft det stödet i min sjukdom/rehabilitering som jag har av min rektor. Han är guld värd!
Hem för att sedan dra i väg och handla saker till temaveckan på Biltema. Hittade inte allt så det blir att dra ett varv på torsdag också.
Ta tag i helheten
Väntar in första mötet i ordningen för ett bättre helhets mående. Känns bra att få en rehabilitering och jag tror stenhårt på att den kommer att fungera. Kanske kommer jag inte klara av att arbeta som lärare heltid men jag hoppas på att klara av att leva som Kim hela tiden.
Ska hoppa på cykeln och trampa ner till stan. Förena träning för kroppen med träning för knoppen.
Skaka rumpa
Jag är inte den som är nöjd med min kropp, jag skulle inte visa bilder på den men efter att jag har börjat träna så märker jag så stor skillnad.
Jag har en rumpa, ngt för stor och så men den finns där med muskler. Så M hade rätt i vår diskussion om rumpmuskler.
Mina vader är tittbara och det sjuka är att jag vill visa dem.
Väljer shorts varje dag 😊
Ska ta tag i gymmandet efter sommaruppehållet, behöver träna rygg och axlar.
Vi har levt ihop i 22 år nu
Att ha haft ett förhållande i 22 år är ju rätt så mycket om man bara är 36 som jag är. Men nu handlar inte detta inlägg om någon människa utan om min partner in crime, min trogne följeslagare, mitt helvete.
Jag glömmer ofta bort att jag har en kronisk sjukdom och det kan ju vara bra. Men ibland borde jag ta mer hänsyn och faktiskt dra lärdom av den.
Jag pratar inte så mycket om den men ibland så måste jag helt enkelt göra det och då får jag ofta höra att det är synd om mig. Det är inte mer synd om mig än någon annan i världen. Det är bara att gilla läget.
Jag tar mina prover var 3:e månad och hoppas på att de inte ska visa någon aktivitet. Skulle det visa sig att jag är på väg in i ett skov så är det bara att kämpa och tro på att det finns en framtid.
Jag har gått i genom cellgiftsbehandlingar under många år för att hämma tillväxten av antikroppar. Det var inte det roligaste i världen kan jag väl säga men det var ju värt det. Jag lever ju! Jag skulle göra det igen även om jag nu vet hur illa jag mår, hur trött jag blir, hur lätt jag blir sjuk osv.
SLE:n har gett mig en livserfarenhet som jag bär med mig.
Jag önskar ingen att få denna sjukdom för den kan vara livsfarlig.
När ingen ser så gråter jag inombords
Människan har lärt sig att överleva mycket. På samma sätt har ja lärt mig hur jag ska göra för att gråta så ingen ser det. Jag gråter inombords, utan tårar och utan miner.
När ingen ser det så finns det inte och det gör det lättare för min omgivning. Jag är en mästare på att dölja saker, jag är en mästare på att spela att allt är bra.
Jag mår inte bra av detta och jag lovade i våras att inte göra så här.
Jag vet hur jag ska göra, jag vet hur jag ska tänka. Jag får terapeuter och psykologer att beundras av min kunskap.
Men jag lever inte som jag lär! Jag klarar inte av att ensam få mitt liv att fungera.
Jag har livlinor, bojar att fästa mig i om får mig att inte sjunka.
Playdate
Har i kväll en playdate med Mr Minus. Han räddade min kväll när huset sover. Han är inte negativ på något sätt utan det speglar något annat.
Han får mig att le, vilket inte många får mig att göra nu för tiden.
Nu ska jag spela vidare, ni trodde väl inget annat
Mellandag
Vissa dagar är bara mellandagar. Jag går upp, gör det jag ska men inte mer och utan direkt glädje.
Ska ner och träna alldeles strax för att köra skiten ur mig lite.
Det är över snart
Gick till M i dag och tog en fika. Pratade en massa om allt möjligt. Vi hade många idéer om hur vi ska slippa jobba på måndag. Men vi kom fram till att det bästa är ju att börja jobba och komma igång.
Fixat till min tavla nu
Ett oerhört bra motto som jag ska hålla fast vid.
Annars har jag mest plockat, när jag inte ruzzlat eller fightats i FrågeFeud
Glada nyheter och som jag längtar
Min mamma och jag har pratat en hel del om att åka till Oslo för att se Spamelot eftersom finaste K ska vara med även i den norska uppsättningen. I dag fick jag meddelande från K om när premiären är och hur länge de spelar så att vi nu kan boka ett datum för vår tripp till vårt grannland (vårt andra hemland).
Längtar så mycket! Kul med en liten tripp med mammsen, kul med musikal och vilken energikick.
Sist jag såg Spamelot hade jag träningsvärk i käkarna flera dagar efteråt efter allt skratt.
Jag kan om jag vill
Denna dag ska jag göra till en bättre dag än vad gårdagen blev.
Jag ska göra allt för att inte falla ner i destruktiva tankebanor.
Kvällen igår slutade i allafall med att jag log och kände positiva tankar. I bland krävs det så lite men det gör så mycket inuti mig. Jag går liksom från depp till lycka på mindre än 30 sekunder. Det är en så härlig känsla och det fick mig att sova väldigt gott.
Som sagt nya tag i dag!
Först dusch, sedan städa lite utomhus.
Smile
Du fick mig att le. Jag behövde det efter en skitdag.
Känner mig vilse, vill bara fly
Jag hatar känslan jag har i kroppen. Jag hatar att må som jag gör nu. Jag hatar att ha tårar som bränner i mina ögon. Just nu HATAR jag bara allt och vill inte vara längre.
Det är för mycket runt mig just nu och jag orkar inte. Jag blir grinig och tvär för jag inte klarar av att ta in allt och sortera intrycken. Jag fixar bara en sak i taget just nu.
Allt känns bara jobbigt och jag känner mig så otroligt liten i denna värld.
Men jag kan inte ens gråta för det kan när som helst komma in någon i huset, fråga om något, vilja ha något mm
Jag kan inte ens må.
Snälla någon ta mig här i från!
Hästar det är livet det
Hopplaget i OS har chans på medalj. Lisen gjorde en bragd i dag när hon klarade att göra en kanonrunda efter gårdagens omkullridning. Att sedan Roffe och Henrik gjorde nollrundor var helt fantastiskt. I morgon rider de för Sveriges andra ridsportsmedalj detta OS och jag håller alla tummar jag kan för dem. Vet att de kan! För dem som inte suttit på en häst och sett ett 150-160 cm hinder framför sig vill jag bara säga: det krävs mycket av ryttaren för att ekipaget ska ta sig över.
Helgen är här
Vet ju inte knappt vilken dag det är eftersom jag haft ledigt ett tag. Men lördagar vet jag vilka det är i allafall. Har tvättat hundar i dag och "sprungit" 2,5km på crosstrainern. Köpt ett ps2 och diskat loppissaker. Fått en hel del gjort och det känns bra. I morgon ska jag ut och springa spåret, längtar ihjäl mig efter att få svettas och känna pulsen stiga. Hoppas att kroppen och vädret är med mig. Nu ska jag fortsätta kolla på os. Imorgon är det ridsport igen!!!
Det är som det är och lite till
Har inte skrivit på ett tag. Huvudvärken är tillbaka och jag har lite ångest över vad den ska ställa till med i höst. Vill orka jobba!
