Tack och adjö!
Beslutet har jag grubblat på ett tag och jag trodde att jag gjorde rätt när jag valde att inte vara lika personlig här längre.
Men jag känner att det antingen är av eller på.
Så nu tänker jag ta ett blogg-uppehåll.
Jag vill inte dela med mig av mitt liv längre.
Tack och adjö!
Kanske kommer jag skriva mer, kanske lägger jag ner.
Vill ni följa mig i fortsättningen så titta in på kimsanspyssel.blogg.se Där visar jag det jag gör i pysselväg.
:)
Det är så skönt med givande och tagande eller lyssnade och pratande.
Att lätta sina hjärtan och veta att det som lyfts upp stannar mellan oss.
Nu vet du och jag vet att du kommer att titta efter det. Det känns som om ingenting i världen kan skrämma mig längre. Det är bara att lyfta det till ytan.
Lyckan när man säger Jag är en elak jävel och man får ett leende tillbaka. Spräcker inte det bubblan så vet inte jag.
Groggy eller var 17 tog nattsömnen vägen
Vaknade 01.00 och kunde inte somna om. Kollade lite på telefonen för att bli sövd men efter 1,5h bytte jag säng i hopp om att det skulle fungera bättre. Big NO! Sista gången jag kollade på klockan var 04:00. Vaknade sedan 07:17 av 2 underbara hundar som tyckte det var morgon.
Behöver jag säga att jag känner mig lite groggy just nu. Huvudet är på en annan planet.
Men det är bara att va' på't! Har en hel del som ska göras, får se hur mycket som blir gjort.
På måndag är det dags
Jag ska visa min vän en svaghet som jag har och som jag måste lyfta till ytan.
Som "missbrukare" så har man många sätt att dölja sina laster. När man berättar om dessa sätt gör man att de inte kan existera som gömställen längre och det är en otrolig lättnad.
Så på måndag tar jag och visar mitt sista gömställe.
Jag vill inte ha dem. Jag behöver dem inte längre. Jag lägger det bakom mig.
Kanske gör det ont i ditt hjärta vännen men jag kommer att få dig att förstå. Du kommer att lita ännu mer på mig!
Friskare
Nu är jag på benen igen. Hostan övergick i dag till nysningar men även dessa är borta.
Längtar till jobbet! Det är sjukt tråkigt att vara hemma och sjuk.
Sjuklig
Vakande upp i går morse med halsont och hostan Hubert. Bara att krypa ner i sängen och fortsätta sova.
Nu känns det bättre, orkar vara upprätt men jag har en klump i halsen. Satsar på att pigga på mig till måndag så jag kan jobba igen.
Trist att vara hemma och sjuk. Ingen träning, inget jobbande :(
Det känns så lätt när det går bra
Smile och värme. Lugn och sansad.
Världen är så bra de dagar jag vågar erkänna att jag behöver stöd.
Onsdag= behandlingsdag
Morgonen spenderade jag på C-las för hälsokoll. Sedan kan promenad hem. Gick snabbt som 17 med musik i öronen så jag tror inte att jag fattade att det var kallt för än jag kom hem.
Sedan låg jag till klockan var 12 och det var dags att ta bussen till stan för behandling.
På behandlingen var jag helt borta första delen. Kände bara oro i kroppen, spänd och ofokuserad.
Kändes bättre när jag kom hem.
får ett sms med : hur gick det för dig i dag?
Jag är så lyckligt lottad att ha en sådan vän. Hela mitt ansiktet spricker upp i ett stort leende och värmen sprider sig i kroppen.
Jag kan ta mig an alla spöken i världen. Jag är inte ens rädd för det längre. För jag vet att min vän bryr sig om mig och vill att jag ska ha det bra. Finns där!
Varenda jävla gång
Bra dag
Underbar energi
Toppenhumör
Sen kommer det, när jag ska sova. Ångest, oro och tårarna.
Jag är så jävla trött på det!!!
Kan någon bara ta bort allt, mig om det behövs för jag vill snart inte må bra längre.
Just the way it is
Jag erkänner att jag inte ser fram emot onsdagarna. Det är nog mycket rädslan av att det kan komma upp något nytt ur mörkret. Jag trodde ju att jag lyft allt till ytan redan och så kom smällen i fredags.
Men jag erkänner också att behandlingen är bland det bästa som hänt mig. Det har tagit mig fram till den jag är i dag och jag har förbättrat så enormt mycket.
Vem skulle kunnat tro att jag för 2 år sedan hade tagit helkroppsbilder på mig och lagt ut på FB eller överhuvudtaget kunnat acceptera mig själv och min kropp som jag gör i dag.
Jag har vunnit tillbaka livet. Jag har mist så enormt mycket vänner på vägen som jag saknar, jag har trott att jag haft vänner som sedan bara använt mig som sin slasktratt men i denna resa har jag funnit vännen med det största hjärtat i världen.
Så livet har velat säga något till mig. Jag är tusen erfarenheter rikare, jag har i och för sig tappat bort ca 10år men det viktiga är att jag har tagit tag i sakerna. Nu är det jag som vill och vågar och då växer jag. Mer och mer för varje dag. Starkare och starkare blir jag.
Jag måste erkänna att jag älskar att må som jag gör i dag. Just i dag tycker jag väldigt mycket om mig själv och det värmer enormt mycket i mitt hjärta och om jag någon dag tvivlar så vet jag var jag kan hitta värmen. Var det finns en famn att luta sig i, var jag kan få höra de ord som jag behöver höra och var jag bara kan få vara mig själv.
Jag tycker förbaskat mycket om Kim
Somliga saker får mig sjukt generad
I dag tänker jag ta upp en sak som kanske inte pratas om så mycket.
Jag har ju svårt att prata om mig själv i positiv mening. Jag blir generad om någon påtalar att den tycker jag ser bra ut eller om någon säger att jag ska säga något bra om min kropp.
I dag har jag varit konstant generad.
Tog till lite moraliskt stöd.
Så jag sammanfattar min dag med följande RÖD I ANSIKTET!!
har förövrigt haft en bra dag på jobbet, ingen huvudvärk och energi i massor.
Course you are amazing just the way you are
Fastnat på min hjärna. Fastnat i texten. Fastnat i att somliga försöker säga så till mig. Fastnat i att jag måste lyssna på det.
Jag är totalt fast!
Måndag
Vaknade 03.00 i morse och kunde inte somna om. Försökte fram till 4.45 sedan spelade jag spel under täcket till det var dags att gå upp. Kommer nog vara sjukt trött i kväll.
Ingen huvudvärk. Bra flyt på jobbet. Nice start på dagen alltså.
Dock fick jag frågan om jag var på väg på fest eftersom jag hade kjol och glittrig tröja på mig på jobbet. Nej, ni det är Kim ni ser. Kim som bestämmer helt och fullt över sig själv!!
Jag kommer fortsätta ha kjol på måndagar bara för att jag vill!
Jag vill vara så fin som jag känner att jag är!
Negativa influenser, jag stängde öronen. Bra jobbat Kim!!!
Varit och kört ett styrkepass och jävlar i havet vad det tog. Benen darrade bra i dag och shit vad muskler jag har på ryggen. Haha!! Var lite komiskt att se när jag lyfte vikter. Mycket bra!
Petat i mig lite lunch men efter fredagen har jag svårt med matlusten. Men det ger sig väl kan jag hoppas.
Nämnt det för några i dag och för varje gång jag säger det så känns det lite mindre. Han ska inte få påverka mitt liv längre!
Nu softa och sedan ska jag ta tag i pysselsakerna igen.
Minus och det tackar vi för
Har gått ner kilona som jag la på mig under jul och nyår. Behövdes bara en veckas lite lugn träning :)
Nu ska jag ta tag i nya mål med träningen, maten och vägen till att tycka om min kropp.
Jag måste skärpa mig med läskdrickandet. Tandläkaren blir galen och sockerkickarna är inte bra. Hum, försökte ju ersätta med kaffe men då fick jag hjärtklappning. Chai Latte är ett bra alternativ ute (okej sött men inte kolsyra som fräter tänder) men på jobbet/hemma.
Jag har blivit extremt mycket bättre men det är långt ifrån okej.
Träningen fokuseras just nu på mage och rumpa. Låren hänger med på köptet och så konditionen. Ska springa 5km innan sommaren. Helst redan till Vårruset! Taggad till tänderna.
Ska ta hjälp av F, han kan få mig att utmana mina gränser. Sedan blir jag sjukt taggad av att inte ge upp om personen bredvid mig fortsätter springa hela tiden.
I morgon gymmet och träna program för axlar och rygg enligt sjukgymnasten samt lägga in mage och lite rumpa.
Längtar efter att se min blick i spegeln. Det hade jag inte sagt för ett år sedan.
God natt på Er!
Nu Så ska det låta och sedan nanna kudde.
Träningen denna veckan
Då har det gått lite drygt en vecka sedan jag satte igång kroppen igen.
Lördag: Mage och 2km crosstrainer
Söndag: ca 6km PW/löpning om vart annat
Måndag: Mage och 2km crosstrainer
Tisdag: VILA
Onsdag: VILA
Torsdag: Gym
Fredag: VILA
Lördag: Mage och 2,5km crosstrainer
Söndag: ca 4km PW/löpning om vart annat
Helt okej även om det nu i veckan som kommer inte ska bli 3 vilodagar. Ska försöka att komma ut på PW eller kliva upp på crosstrainern.
Strålande vinterväder
Underbart solsken utanför och gnistrande snö. Svinkallt kan också tilläggas.
I dag har jag fått mycket gjort och det känns bra. Hade svårt att sova i natt och var mer en zombie när jag vaknade men efter att ha tränat och duschat så känner jag mig som människa.
Är klart med livsresan till behandlingen och det känns bra. Har drygt en vecka på mig att peppa för min redovisning.
I dag ska sista julsakerna upp på vinden. Det är så tomt nu när allt är borta. Riktigt trist!
Krismöte
Efter förmiddagens urladdning blev det att ringa terapeuten och vi kunde träffas redan i dag.
Var skönt att komma dit och ytterligare en gång sätta ord på allt. Vi pratade en hel del om det som hänt. Hur jag skulle möta känslorna när de kommer. Jag fick också rita en bild som symboliserade händelsen och hur jag känner i dag.
Vi avslutade mötet med att kasta honom i papperskorgen.
Ringde F och pratade och det kändes som en månad sedan sist.
Så mycket som kan hända på bara en dag i mitt liv. Värsta hollywoodfilmen!
Avslutade dagen med kläd- och skoshopping. Underbart och jag kommer vara så himla snygg på måndag när jag kommer till jobbet igen.
Vänner
I dag har jag berättat ett av mina mörkaste minnen för min vän. Jag satte ord på det som hänt och det var en sådan oerhörd befrielse.
Sen gick proppen ur mig...............
Resten stannar hos oss.
Du stryker med ena handen och slår med den andra
jag har svårt för människor som är överdrivet trevliga. Jag har svårt för människor som vänder kappan efter vinden.
DN sa en så bra sak i dag. Han sa att han inte ofta tycker synd om någon. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Det jag varit med om har gjort mig till den människa jag är i dag. Det är mina erfarenheter, mina byggstenar.
På minnenas boulevard
I går när jag letade bilder bland massa gamla saker så hittade jag en insändare som jag fick publicerad i Aftonbladet. Året borde ha varit 1993.
Jag hade listat Sveriges 10 finaste pojkar.
Log för mig själv när jag läste namnen och insåg att 90% bestod av musikalartister som just då medverkade i föreställningar som jag gärna tittade på.
K & P var givetvis med på listan, som nummer 1 och 2.
Ja, 17-år......säger inget mer..........
Vilken fröjdefull dag
Dagen på jobbet gick jättebra. Jag blir så glad av att vara bland eleverna. Lite ledsamt att gå hem efter bara några timmar men jag vet att jag gör det för att jag så småningom ska klara av att vara där hela dagarna.
Fick mig sedan en dos av skratt och leenden. Ni vet den där känslan som infinner sig när man bara inte kan sluta skratta, så fort man tittar på varandra så börjar det om och om igen! Jag ler bara jag tänker på det!
Skratt och värmande ord är den rätta medicinen för mig. Jag mår så bra djupt inom mig.
Jag har bestämt mig för att inte lämna ut allt längre. Ett val jag gör då jag känner att jag nu börjar komma underfund med vem jag är och jag vill inte att jag ska delas med av fullt ut. Jag kommer fortsätta att skriva om min resa genom behandlingen och ni kommer märka ups and downs men mina innersta känslor de stannar hos mig.
Jag kommer lägga mer fokus på saker runt omkring som intresserar och fascinerar.
Vi har visst inte kommit till det värsta
I dag på behandlingen säger terapeuten
-Vi ska se det positiva i er i dag och lyfta det till ytan. För från nästa gång ska vi ta tag i det jobbiga.
HALLÅ!!!! Ska det bli jobbigare?! Jag pallar knappt nu. Gråter var och varannan gång ju.
Men det blir bättre och jag känner redan stor skillnad.
I dag blev jag sådär som DN skulle kalla mig för "fjortis". Jag bröt ihop och bara fnissade, röd i ansiktet och ju mer vi pratade destå mer fnittrig blev jag. Vet ni vad ordet var? Vacker Jag kan inte säga det om mig själv men jag kan ta till mig att andra säger det.
Det var en underbar känsla i kroppen, varm och lycklig men att se någon i ögonen och säga det om sig själv. Shit pommes! Jag kan säga att jag är bra till och med bäst men att säga att jag är vacker, snygg eller fin. Där går min generingsgräns just nu.
Jag har sagt att jag har fina ögon och det står jag för. De glittrar och jag kan le med ögonen.
Jag har ett leende som smittar av sig och jag älskar att möta ett leende med mitt eget.
Men jag behöver jobba mer med att acceptera det som finns mellan huvudet och fötterna.
Vi har visst inte kommit till det värsta
I dag på behandlingen säger terapeuten
-Vi ska se det positiva i er i dag och lyfta det till ytan. För från nästa gång ska vi ta tag i det jobbiga.
HALLÅ!!!! Ska det bli jobbigare?! Jag pallar knappt nu. Gråter var och varannan gång ju.
Men det blir bättre och jag känner redan stor skillnad.
I dag blev jag sådär som DN skulle kalla mig för "fjortis". Jag bröt ihop och bara fnissade, röd i ansiktet och ju mer vi pratade destå mer fnittrig blev jag. Vet ni vad ordet var? Vacker Jag kan inte säga det om mig själv men jag kan ta till mig att andra säger det.
Det var en underbar känsla i kroppen, varm och lycklig men att se någon i ögonen och säga det om sig själv. Shit pommes! Jag kan säga att jag är bra till och med bäst men att säga att jag är vacker, snygg eller fin. Där går min generingsgräns just nu.
Jag har sagt att jag har fina ögon och det står jag för. De glittrar och jag kan le med ögonen.
Jag har ett leende som smittar av sig och jag älskar att möta ett leende med mitt eget.
Men jag behöver jobba mer med att acceptera det som finns mellan huvudet och fötterna.
Den börjar bli klar som skal
Min livsresa
Skalet är klart och jag har börjat med bilder som gestaltar mig
Speedbump
Det är när jag vacklar jag behöver stödet som mest. Det är när jag själv tvekar på mig som andras ord blir enormt värdefulla.
När allt går så förbaskat bra som det gjorde igår och jag känner att jag har energi över. Då kommer det krypande. Det är som att något djupt inom mig säger att jag inte får må bra.
Men det är min mänskliga rättighet!
Vacklade i gårkväll och kände vingliga ben i dag så jag skrev till den person som har kommit mig närmast i detta. Jag bad om det jag allra mest behöver. Att bli sedd för den jag är. <3
Har legat och laddat lite. Lyssnat på P's underbara röst och matat mig med all den värme och närhet som han givit mig under åren som gått. Gråtit en skvätt för att låta det osäkra få komma fram men inte få något övertag.
Jag vet bättre i dag!
I morgon är det onsdag med allt vad det innebär. Vi ska prata vidare om livsresan och visst är det jobbigt att se sina gropar som vissa tider i livet varit oändligt djupa, minnas de stunder då jag inte ville finnas kvar men också minnas alla gånger som jag tagit hjälp av människor i min närhet för att hjälpa mig att ta mig upp. Alla möten med kärleksfulla människor.
Jag är alla dessa människor förevigt tacksam. Jag hade inte suttit här i dag om inte P och K kommit in i mitt liv när jag var 17 år. Jag hade inte varit den jag är om inte B räddat mig ur mitt svältande och hållt mig i armen alla gånger som de destruktiva tankarna tog över.
Jag hade inte suttit här med ett leende på läpparna om inte F kommit in med sin positiva energi som kan få vilken deppig Kim som helst att le och vända tankarna.
Och alla andra som på sitt sätt funnits där för mig.
All min kärlek till Er!
Somliga Kimar straffar kroppen på en gång
Har haft träningsuppehåll i cirka 3 veckor. Först för att jag var trött och sen för att jag varit slö. det märks på kroppen då den "fluffat" till sig. Inte okej!
För mycket sängliggande, för många läsk och på tok för mycket snacks.
Men nu tar jag nya tag. Tränade i lördags mage och sedan kondition. I går var jag ute på PW/löptur och det var härligt!
I dag straffar kroppen min lathet med en helvetes träningsvärk.
Så vad gör jag då jo jag hoppar ner i källaren för ett träningspass.
it is what it is
Djupa jag har gått och lagt sig för ett tag. Just nu är det spelivinken i mig som styr mina val. Me like!
Ledsna jag har gått för att fundera på om hon håller på att gå upp i atomer. Glada jag står vid min sida och ler som aldrig förr. Destruktiva jag är nerstoppad i sin låda och plockas bara upp på onsdagar om det behövs.
Så nu är jag här, nästan där jag vill vara. Många jobbiga beslut framför mig om hur min framtid ska vara. Men jag är redo att ta dessa och jag vill ta dem.
Det borde vara olagligt
Att få mig att tappa fokus.
När glädjen smittar av sig
Helgen har bestått av mycket skratt och positiva saker.
Lite depp igår eftersom vissa människor tycker att de ska bestämma över mig. Jag gav mig ut och sprang bort de olustiga känslorna. Ingen styr över mig sin privatperson. Jag är Kim och jag sköter mig själv.
Jag växer!
Avslutat en positv vecka på jobbet. I dag kände jag glädje när jag satt och planerade en lektion. Det var länge sedan den känslan fanns i mig. Jag mindes hur mycket jag tycker om att vara i fysiksalen och hur roligt jag tycker det är att undervisa i fysik. It's tha' shiet!!
F fick mig givetvis att le stort i dag också så jag sammanfattar dagen som mycket bra. Det är så underbart att le och det är fantastiskt energigivande att mötas av ett leende. Keep smiling!
Jag har suttit och jobbat med min "livsresa". En uppgift som vi fått på behandlingen där vi ska hålla föredrag om vår resa genom livet. Fattar inte att alla ska sitta och lyssna på mig när jag berättar om mitt liv, mina gropar och mina up's and downs. Har fått ordning på ett skelett och jag kände att jag växt så enormt mycket den senaste tiden. Givetvis inte på längden ;)
Först känns det som jag inte har något att berätta och sedan känns det som om allt är negativt och sedan är det för mycket och sedan blir allt bara positivt. Härligt surr i huvudet i allafall!
Att hjälpas åt gör oss så mycket starkare
När vi sätter oss ner och tar oss tid att lyssna på varandra föds så mycket positiva tankar och vi ser hur vi kan hjälpa varandra. När vi hjälper varandra blir vi starka, det ger oss energi och det skapar gemenskap.
Jag har ett långt tag varit beroende av att få väldigt mycket stöd för att orka kliva upp på morgonen och för att orka ta tag i saker som stjäl energi från mig. Nu känner jag mig redo att dela med mig. Även om jag inte hoppar in med all energi i världen så försöker jag finnas, försöker se möjligheter och försöker hjälpa.
Exempel på vad jag menar:
I går satt jag och gjorde planering för mina mattegrupper, jag börjar prata med min ena kollega och visar hur jag tänkt. Hon tyckte det såg bra ut och det slutade med att vi och en till kom överrens om att göra en planering var för hela vårterminen och sedan ge den till de andra 2. Dvs vi gör en planering i stället för 3!! WIN WIN!
Ta upp dem till ytan och slå till riktigt hårt!
Pratade en hel med vissa av mina kollegor i fredags om demonerna i mitt liv, mina ibland korkade val mm. Det blev rätt djupa samtal. Vissa sa att det handlade om hur jag väljer att tycka, hur jag väljer att göra, vad jag väljer att fokusera på. Det är helt rätt i steg 2. Just nu i steg 1 så handlar det om att ta tjuren vid hornen.
Jag måste må dåligt för att ta tag i sakerna. Lyfta upp dem till ytan och punktera dem. Se på dem, känna dem, inse hur de påverkat mitt liv, mina val och sedan låta dem gå tillbaka i erfarenhetslådan.
Mitt liv är ju det som format mig till den jag är. Jag är en fighter! Men jag är också en av de osäkraste personerna som vandrar på vår jord just nu. Jag är osäker på om jag vågar vara mig själv, vad andra ska tycka om mig och hur andra ska reagera på mitt sätt.
Vad förväntas och vad är för mycket?
Jag funderar en hel del på många olika saker. oftast för att jag känner mig ovan i olika sociala situationer. En sådan situation är vänskap. Vad förväntas av mig? Hur mycket av mig själv ska jag "ge bort", hur visar jag bäst att jag finns där utan att det blir för mycket? Det är ju inte så att man leker när man är vuxen och då blir det att man hörs sporadiskt och till slut inte alls. Alldeles för mycket vänskap rinner ut i sanden.
Jag saknar mina vänner från förr. Jag saknar mina vänner från nu.
Jag ska bomba världen men positiva ord
Lite av ett nyårslöfte. Jag tar åt mig negativ energi (sprider en del också) och det tar så enormt med energi.
Så nu har jag lovat mig själv att ösa positiv energi över allt negativt som kommer i min väg.
Jag började i dag. Jag var positiv, jag öste positiva vibbar och jag var rätt tjatig :)
Dystert besked
Fick i morse reda på att min förre rektor avlidit i helgen. Så tragiskt. En underbar människa som alltid satte eleverna och personalens välmående i fokus.
Han var räddningen för mig när vi för exakt 2 år sedan träffades för första gången. Han såg vad jag behövde. Han såg vad enheten behövde för stöd. han fick oss på fötter igen.
Mina tankar går till hans anhöriga.
Vi är inga ungdomar längre
Kom hem efter personalfesten och möts av en magsjuk hund. Så natten mellan fredag och lördag sov jag knappt ingenting. Newton behövde ut 1 gång/timme fram till klockan 7.30. Sedan sov han till 10 och det gjorde jag också.
Behöver nog inte skriva att jag var sjukt sliten igår. Först ute och svira till 01.00 och sedan vaka hund på det.
I natt har jag sovit inne hos hundarna för att kunna hjälpa Newton snabbt om han skulle behöva det. Klämde ner mig i 2st BIA-bäddar och drog täcket över mig. Låg och lyssnade på Newtons andning som var rätt orolig till och börja med. Säkert ont i magen efter ett dygn med magsjuka. Lego la sig bredvid mig på golvet. Undrade nog varför vi hade övernattning.
Newton sov hela natten och magen var bra i morse så nu håller vi tummarna för att han, när koltabletterna går ur kroppen, fortsätter att vara bra i magen.
Han närmar sig 11år Newton så det märks på honom att han blir sliten av sådana här åkommor och jag blir också sliten av lite sömn och massor av oro.
Underbara kväll
Vilken kväll jag haft med underbara kollegor. Kanske blottade jag min strupe lite mer än jag någonsin vågat förut. Men jag gjorde det fast tårarna trängde på, jag vågade höra frågorna som skar i hjärtat och jag vet att DN menade precis varje ord han sa. Jobbigt som fan men jag behöver det och jag uppskattar det.
Att sedan allt slutar med en katastrof var bara skit. Att jag misslyckas med att smyga och väcker folk som behöver sova.
Så nu ligger jag och gråter, biter i täcket för att kväva ljudet och önskar att jag borde varit hemma så hade det inte hänt.
Men jag har levt denna kväll, jag har mått bra varje minut trots känslor och jag vet att jag är värd det. Jag vet att jag strävar emot att må bra, tycka om mig själv och vilja leva.
Ibland önskar jag att det fanns ett piller men jag inser att livet måste levas och saker måste bearbetas.
Tour de ski
Att följa denna tour är det bästa som finns. Jag följer tävlingen slaviskt. Planerar mina dagar efter när etapperna är. Givetvis med enorm inlevelse. Jag skriker, hejar och jublar !
Kasta bort!
Städade garaget igår och gissa vad mycket som i dag åkte till Återbruket. En hel del hamnade i loppishörnan och vi fick ett enormt golvuttrymme.
Så härligt! Nu ska jag bara boka in loppis någon helg och försöka få bort det mesta. Det fylls ju på hela tiden eftersom jag har släktingar som gladerligen donerar men det kan vara skönt i bland att komma till botten.
Ska man tro på sina drömmar?
Har i en veckas tid drömt mardrömmar. Dessa slutade helt plötsligt och jag var jätteglad och sov en hel natt utan att vakna och känna oro.
I natt drömde jag en mardröm av annan karaktär. Jag fick sparken! Omedelbart på en gång.
Vill inte riktigt gå till jobbet på måndag om jag ska vara helt ärlig. Fy 17 vad obehagligt det var. Det var så äkta också, chefen kallar ner mig och meddelar sitt beslut och sedan gick vi upp på morgonmötet och han berättade sitt beslut för att jag sedan fick (som sista arbetsuppgift) meddela föräldrar och elever.
Jag vaknade kallsvettig och med en stor fet ångestklump i magen.
Är det lika okej att din 11-åring dricker alkohol?!
I går var det nyårsafton och många barn tilläts av sina föräldrar att gå ut ensamma för att skjuta mindre raketer.
jag tycker detta är så totalt oansvarligt. Få reagerar.
Skulle ni tycka att det var lika okej om samma barn kom med en flaska sprit i handen?
Det är åldersgräns på att köpa raketer (18) precis som det är på alkohol(18 ute 20 system). Tror man att gränsen är till för att det är farligt att köpa dessa pyrotekniska saker eller kan det vara så att användandet av dem är farligt.
Dricker ditt barn alkohol så kan det i värsta fall bli alkoholförgiftat och dö. De flesta slutar med illamående och kräkning. Efter en kräkning reparerar kroppen sig.
Skjuter ditt barn en raket som åker fel så kan det börja brinna, en hand kan vara söndertrasad för livet, ett öga kan vara borta eller hörseln kan vara putsväck. För att inte tala om att dessa saker kan hända någon annan och det är ditt barn som har orsakat det. Men dessa risker verkar vara helt okej för alldeles för många!
För 3 år sedan var jag ute vid 17-tiden med mina hundar. Då 3 killar i 9-11-års åldern var ute med sina raketer och sköt. Mitt bland hus och bilar på vår gata. När jag går förbi säger de till varandra -vi kastar mot hunden
Behöver jag säga att jag vid det tillfället sa saker som inte är direkt passande?!
Gott Nytt 2013
Så var det ett nytt år med nya möjligheter.
Jag vaknade upp av att hundarna tyckte det var morgon 7.30. Fått sova 7h i sträck i natt och inte drömt en enda mardröm. Så nice! Eftersom jag drack minimalt med alkohol har jag inga åkommor efter det så nu hör vi en ny dag.
