<3
Närheten värmer och får isen inuti att sakta smälta.
En blick som startar en eld som för evigt sätter mitt inre i brand.
En ljum vind sveper förbi mitt innersta rum och skapar vågor som får mig att flyta i väg för en stund.
Leenden som får ett vilset hjärta att känna hopp och får det att våga känna tro på livet.
Åter igen en pust av omtanke och ytterligare en byggsten för att återförena en kropp med en själ.
Höst
Sommarens fägring försvinner i väg.
Naturen intar nya vackra färger.
Sommarens värme byts ut mot en kyla som tar sig in i märg och ben.
Sommarens lycka byts ut mot ett tvivel.
Vi söker värmen och vissa finner den framför brasan, i en famn eller djupt inom sig själv.
Drömmen om en ny sommar växer fram och ger hipp till frusna och trötta själar.
DöD
När döden står i väntrummet och väntar på sin tur känns alla kroppar kalla.
Den tar vad den vill ha, lurar med sig några på en resa för att släppa av dem på en annan station.
Minnet av den resan kan få en vilsen själ att tvivla, en stark själ växer sig starkare.
Att bli lurad av döden sätter sina spår. Mer och mer tydliga för varje år som går.
Duscha kan ju vara en upplevelse
Att duscha med linser öppnar ju en helt ny värld. Jag kan se var flaskorna står och se vilken som är vilken. Hur många ggr har jag inte tvättat håret med duschcreme liksom.
Sen att man ser hur man ser ut kan ju vara mindre kul. Fast mina vader har fan snyggat till sig ordentligt med all löpning och styrketräning. Armarna också och jag märker att bröstryggen som jag tränar mest har blivit mycket biffigare 😉
Så det tar sig och det är awsome!
Det går ju inte bra direkt
Dagen på loppis var inte bra. Spåret i dag var inte bra, lerigt, blött och skitigt.
En kille backade på Volvon igår så den är trasig, inte bra.
Men jag mår bra och är glad. Det är bra!
Lite vin
Myst med M en syund och druckit lite vin. Nu ska jag nanna för att vara pigg på loppis i morgon.
Ska försöka sälja massor!
Kräkvärk
Vaknade med huvudvärk, andra lektionen svartnade det för ögonen och jag fick be eleverna att gå tidigare.
Riktigt läbbigt faktiskt.
Vilade och det kändes bättre.
Vet varför, jag börjar känna mig otroligt stressad eftersom omdömena ska vara klara nästa vecka. Jag har inte hunnit börja men ska försöka få ordning och göra de jag hinner. Jobbar ju inte mer än 50% så jag kommer inte hinna allt.
Drog till gymmet nu på kvällen och det kändes bra. Dock var benen inte så pigga när jag sprang. De börjar kännas trötta på asfalten. Vill så gärna få med mig någon ut i spåret.
Kanske kan locka med mig någon ut på lördag eftermiddag, hoppas på det!
Vilken resa, vilken utveckling
Har läst blogginlägg skrivna av mig från det senaste året. Jag ser en otrolig utveckling och jag blir rörd när jag läser, när saker gör sig påminda.
Jag lever och det är förbaskat UNDERBART!
Gymmet
I måndags när jag var på gymmet så visade min sjukgymnast hur jag kan förfina mina övningar ytterligare. Jag tränar jag ju styrketräning för att bygga upp musklerna i rygg,axlar och nacke för att hjälpa kroppen att inte spänna sig. Risken med vissa övningar är att när man tar i så spänner jag axlarna och detta kan då leda till att jag inte länger musklerna som det är tänkt.
Fick lite tips och råd så i dag var jag noggrann med att kolla i spegeln så att inte axlarna åkte upp av bara farten. det är rätt häftigt att jag nu står och stirrar rakt in i speglarna för att se hur det ser ut. Att mötas av en bestämd blick när jag kör ben och stuss är inspirerande.
Joggade fram och tillbaka i dag och benen kändes pigga. Men även när jag springer måste jag tänka på att slappna av i axlarna. Drar lätt upp dem och då känner jag direkt spänning i nacken.
Nu stretch och sedan varm dusch.
Ska ut på PW och lite löpning i spåret i kväll och det ska bli skönt att komma ut på mjuka underlag så jag kan trycka på lite och länga stegen.
Jag fortsätter att överträffa mig själv
Har känt mig otroligt osäker på mig själv den senaste tiden. Inte vetat vad jag ska tro, hur jag ska tolka saker mm.
I dag tog jag tag i detta och nu känner jag att jag har mer koll på allt.
Jag känner en behaglig känsla inombords, ett lugn i själen och en otrolig värme i hjärtat.
Jag mår bra!
Kände att det mod jag byggde upp igår gjorde att jag tog ytterligare steg i dag. Jag är otroligt glad att jag gjorde det och jag tror att inte bara mitt hjärta känner värme efter detta!
Att blåsa ut ljuset
Alltid likadant. Känslomässig urladdning och sedan däckar jag resten av dagen. Energin är sim bortblåst, huvudvärken är värre än vanligt och jag saknar lust till allt.
Det är så det är men det är lika jobbigt varje gång.
Jag förstår inte hur jag vågade
Jag hade i dag bett om att få tid på vårt personalmöte för att jag ville berätta för mina kollegor om mitt mående, hur det kommer att försämras när jag börjar rota i det förflutna och hur elak, trotsig jag kan bli av att må dåligt.
Jag gick in tidigt i rummet, satte i lurarna i öronen och lyssnade på Thank you om och om igen. Darrade i hela kroppen och kände gråten i halsen, tårarna som brände innanför ögonlocken.
Mötet kändes som en evighet och jag hade bett om att få vara sist eftersom jag visste att jag efter jag pratat skulle bryta ihop.
Jag stälde mig upp, inför alla och så sa jag precis som det är. Beskrev min bild av mig själv, beskrev hur jag tänker, beskrev hur jag beter mig och vad hårda ord gör för mig. Sedan grät jag.......av lycka mest tror jag.....
Jag sedan sätter mig ner och rektor avslutar mötet. När jag tittar upp ser jag en mängd av mina kollegor och D är först med att krama om mig. Han såg igenom mig redan förra hösten och det var skrämmande men otroligt skönt. Jag behövde aldrig säga något, han såg, precis som F gör.
Flera av mina kollegor kom fram till mig och sa fina ord om min styrka, mitt mod.
Det värmde men tyvärr har jag ännu inte förmågan att ta till mig allt. Men jag försökte känna och jag förnekade inte att det hände.
Såg att min rektor fick tårar i ögonen.
Gymmade när jag kom hem så nu är jag trött i både kropp och själ.
Helg
Fredagskvällen spenderade jag med några kompisar. Lite pizza och gott att dricka.
Lördagen var vi och firade mammas sambo i Österåker
Söndagen har mest varit att vila. Känner en förkylning i kroppen och febertendenser :(
När världen speglar mina spår
Hösten kommer med stormsteg. Träden släpper sina löv. Naturen skiftar från grönt till härligt oranget. Sommarbrisen byts ut mot höststormar som tar sig in i märgen. Det varma sommarregnet byts ut mot isande, kalla droppar med inslag av fast form. Mörkret intar större och större del av dagen.
Tar fram ljus inomhus och tänder dem. Mysigt att se lågorna som fladdrar. Kryper i min onepiece och känner värme. Ro i kroppen och ro i själen.
ingen ögonkontakt betyder inte att jag inte finns
I dag var det lite jobbigt att prata. Satt och tittade neråt och sedan gör jag något mysko med fingrarna. fattar inte men blir liksom manisk.
Men jag tog till mig värmen, jag lyssnade på orden. Jag svalde gråten.
Jag gick ur min bubbla och jag log!
Du får mig att le
Du får mig att inse
Du får mig att våga ta steg som skrämmer
Mil av text till ingen nytta
Jag skulle kunna skriva en lång text om gårdagen men jag väljer att inte göra det. Varför?
Jag tror inte på att gräva ner sig, jag tror på att bearbeta.
Så jag har bearbetat gårdagen och lagt den bakom mig som ytterligare ett kapitel i mitt något komplicerade liv.
Och där sätter jag punkt för det!
Men det jag vill belysa i dag är vilken oerhörd kraft det finns i att vilja försöka.
Det är viktigt att känna in känslan, låta den ta plats men inte låta den ta över. Vilja försöka ta tag i det.
Människans drivkraft är otrolig, den kan flytta berg och den kan ta oss (nästan) från det döda.
Jag tänker ofta på den kraften och vart den tagit mig i mitt liv. Hade den inte funnits så tror inte jag att jag levt längre än 1990.
Nu är jag här 22 år senare, många erfarenheter rikare och med en önskan om att kunna förmedla och hjälpa andra.
Ett dygn att gräva ner i dynghögen
Föregående 24h gräver jag ner i en stor unken dynghög.
Efter 48 liter tårar och en sömnlös natt så gick dagen under totalt.
Finns inget att säga......mer än SKITDAG!
Milen!!!!!
I dag tog jag och slog ihop träningen med att umgås lite extra med mina elever. Det var skoljoggen för dem och jag passade på att utmana dem på sträckan.
Vi har 6 stycken som började efter 3 kilometer var det bara jag och en elev kvar. Men hon höll jämna steg med mig och vi gick på 1 h och 24 minuter. Klart godkänt!!
Nu är jag trött i benen och väntar bara på sängdags och liniment insmörjning.
Det blev ingenting!
Denna helg har jag i stort sett inte gjort någonting förutom att sova. Känns på ett sätt urkasst men å andra sidan så var det väl det som kroppen behövde och då får det bli så. Jag lyssnar fullt och friskt på kroppen nu för att kunna återhämta mig och komma tillbaka som en pigg, krya och energifylld Kim.
Ska ta och laga lite mat efter hundarna har fått sin mat och sin kvällspromenad.
har haft huvudvärk i två dagar nu och det beror väl till viss del på att jag varit täppt men också på att jag inte kunnat träna som jag behöver för att hålla den i schack. Hoppas på att veckan blir lika bra som förra och att kroppen pallar med att börja träna igen.
Planen för vecka:
Måndag: Fm PW, styrketräning, PW Em 10km PW
Tisdag: Vila
Onsdag: FM PW,styrketräning, löpning Kväll PW med inslag av löpning
Torsdag: PW alt styrketräning
Fredag: PW, styrketräning, löpning
Lördag: PW/löpning
Söndag: PW/löpning
Sängläge
Somnade 21.30
Vaknade 3.00
Somnade om
Vaknade 7.00
Somnade om
Vaknade 11.00
Somnade om
Vaknade 12.30
Klockan är nu 14.45 och jag har ännu inte klivit ur sängen.
Kroppen är trött.
Kimsan är trött.
Kan någon vara snäll och få mig att kliva upp och starta dagen?
??????
Jag får ingen koll på mina tankar just nu. Jag har ingen koll på mina känslor och vad de gör med mig. Jag har ingen koll på vad jag vill längre. Jag har bara en massa blandningar som gör att min kropp och själ hoppar mellan rosa moln och svarta hål.
Mesta dels är det rosa moln och det är underbart, fantastiskt och härligt men lika snabbt kan det bli ett totalmörker.
Det snurrar runt en massa saker som fina människor sagt/skrivit till mig. Jag ler, minns och njuter av värmen som sprider sig i min kropp. Jag får ingen ordning på sakerna. frågan är om jag måste ha ordning på dem eller om det bara kan vara så här.
M har sagt till mig att jag har fjortissyndrom. Jag är fånigt glad, fnissig och likt en duracellkanin hoppar jag mest upp och ner.
Lyssna på kroppen smartskalle!
Vaknade och kände att hela min kropp skrek efter vila. Näsan hade svårigheter med syreinhämtningen, halsen svårigheter att få ner saker och övriga kroppen kändes som jag blivit överkörd.
Behöver jag berätta att jag vilar i dag. Klev upp ur sängen 13.30 och begav mig till duschen. 14.30 fick jag på mig kläder.
Pratat med underbara M och hon får mig alltid på bra humör även om hon tycker jag är inne i ett fjortisstadie nu. Hihi, hon har mycket rätt den tjejen.
Mycket irriterad på min telefon som verkar fått för sig att jag inte ska kunna få FB och twitter att funka. Tog bort apparna och nu funkar inte AppStore.
Fina ord till fin person
De vackraste sakerna i livet kan man inte se eller vidröra. De finns i ditt hjärta.
Om allt och ingenting
Jag läste en artikel om att elevernas kreativitet dödas av skolans struktur. Intressant artikel men olika infallsvinklar. Det läggs ju mycket på skolan och lärarna. Når inte eleverna målen är det skolan (lärarnas) fel, kan de inte uppträda korrekt är det skolan (lärarna) som har misslyckats i sin uppfostran osv.
Jag går till jobbet för att vara en pedagog som hjälper eleverna att lära sig nya saker, lära sig att förstå och tolka det som händer runt dem varje dag, hjälpa dem att bli samhällsmedborgare som kan ta för sig och veta sina rättigheter och skyldigheter. Det är ett jobb som är mer än heltid och som tyvärr innehåller så mycket administrativt arbete så det tar alltför mycket tid från det pedagogiska.
Så jag tror att det är så att allt administrativt arbete som läggs på lärarna dödar deras kreativitet!
Om inte vi lärare är kreativa så kommer inte heller uppgifterna till eleverna att vara det. Så då var vi där hönan och ägget.
Sålla i pappersarbetet och Sverige kommer att få en lärarkår som orkar ta upp sin kreativa ådra och som kommer ägna sig åt det som de är allra bäst på!
Träningen är över
Rocklundaspåret 5km
Gick lite, höll på att bli nersprungna av massa barn som hade stafett.
Sedan började M jogga i en backe och jag hängde på. Blev nån kilometer löpning i måttlig takt.
M's knä vill vi ju inte förstöra igen.
Gick sedan och på slutet joggade vi lite och sedan sprang jag den sista kilometern.
Vi avslutade med att vi skulle springa till bilen och jag gav järnet i backen, längde stegen och ökade allt jag kunde. Kroppen svarade jättebra och det var en underbar känsla.
Gjorde lite "utfallsövningar" under spåret också och det känns i låren. Yummie!
Nu blir det liniment
Otroligt, underbar sensommardag
Jag har bestämt att det fortfarande är sommar så då är det sensommardag i dag.
Shorts-väder och underbart ljuvligt.
Tränade styrketräning i morse vilket gick jättebra. Dock blev det inget på crosstrainern eftersom jag kände mig lite täppt i näsan (ingen ventilation) och kände av halsen lite.
Sprang hem i måttlig takt och hade ingen problem med andningen eller så. Kunde till och med trycka på lite med benen och vilken häftig känsla det var.
Jobba. Har väl aldrig skrattat så mycket på jobbet någon gång vad jag kan minnas. Mina elever och jag hade jätteroligt. Skrattade en del med kollegorna också.
Hem och på med shorts och ut och njöt av vädret. Hundarna busade runt i trädgården och vi hade en mysig stund.
Nu inväntar jag att M ska komma hem så vi kan ge oss ut i spåret för en promenad. Då blir det träning av ben och magmuskler. Vi skrattar alltid oss igenom dessa promenader.
Prova att tokskratta i en uppförsbacke. Det är kanonbra träning för magmusklerna!
Känner mig glad och lycklig. Leende på läpparna. Lite mysig känning av träningsvärk.
Kan det bli bättre?
Varje dag.....
Varje dag så tänker jag att jag borde göra något annat.
Varje dag när jag kommer till jobbet så ångrar jag den tanken för det känns så rätt!
Jag älskar mitt jobb
Jag måste bara lära mig att jobba så mycket som kroppen klarar av.
Jag är ingen övermänniska
Jag är bara jag och jag har mina styrkor och mina svagheter
Att se någon utvecklas
Att se någons glädje när personen lyckats med något svårt
Att se ungdomar växa upp
Att få följa med på elevens resa
Det är underbart!
En klapp på axeln och du vet att du existerar
Lyfte mig bra i går kväll och kände att dagen fick ett bra slut. Det kändes oerhört skönt. Ventilerade med M på vår promenad och då kändes saker och ting så mycket bättre.
I dag var det jobb och jag hade träningsvärk de luxe.
Satt i godan ro och jobbade och lyssnade på musik ( har det jobbigt med ljud när andra pratar så jag skärmar av mig) när jag fick en klapp på axeln. Det fick mig att känna att jag existerade i dag också. Det är svårt att beskriva känslan som kommer inuti mig men det händer något när jag känner mig sedd.
Har haft en bra dag i dag. Lite seg i kroppen men ingen direkt värk. Vilodag i dag men i morgon ska jag träna igen.
Djupdykning
Som vanligt i mitt liv så finns det ingen lycka som varar för evigt. Kände för någon timme sedan att klumpen i magen började växa, jag kan inte sätta ord på varför men den finns där och jag känner den tydligt.
Känner en inre oro.....
Ska försöka bryta detta men vill först sätta tummen på vad som utlöste det.
Vilken start på denna veckan
Vaknade 01.15 och kunde inte somna om. Försökte med allt men det gick inte. Kände ingen oro eller så utan det vara bara att kroppen inte somnade om. Låg och vilade och kände mig fortfarande hyffsat pigg när klockan ringde.
Åkte till jobbet och började dagen med att svara på lite mail, plocka på skrivbordet (som alltid ser ut som ett bombnedslag), konferens med en energifull chef som spred många ringar på vattnet. Kändes bra att gå ut från det mötet och känna sig peppad till tänderna för att arbeta.
Har sagt det förut men säger det igen. Trivs så enormt bra på detta jobb!
Lektioner och sedan var det dags för mig att avsluta dagen.
Bytte om och gav mig i väg mot gymmet och en omgång med styrketräning. Kändes bra, tens-behandlingen från förra veckan håller i sig och musklerna svarade bra. Blev dock sjukt trött så i morgon har jag säkert träningsvärk. Vågade pressa på lite extra vilket kändes bra.
Nu vila och liniment.
Ingen huvudvärk hittills i dag och det är så underbart!
Det ger verkligen resultat nu när jag lyssnar på kroppen och jobbar så mycket som kroppen för närvarande orkar med.
Jag ler och mår så bra inom mig just nu. Även om molnen blivit lite mindre från i fredags så är de där och jag svävar fortfarande på dem. I mitt huvud hör jag ord som får mig att må bra.
Frustrerad
Jag är stressad och har noll tålamod. Speciellt när internet strular som det gör nu. Jag kan inte spela för spelet säger att jag inte har kontakt med internet fast jag har det.
Ska försöka släppa det men jag har skitsvårt med sånt.
Jag fortsätter sväva
Jag har aldrig provat droger frivilligt. Blev drogad på krogen på min kompis student och det var bland det läskigaste jag varit med om. Men jag var ung och dum och fattig. Såg en ny öl som stod på baren och tog mig nåra klunkar. Jag är så oerhört tacksam för att mina vänner märkte att något var konstigt med mig och att de resten av kvällen såg till att alltid någon var i min närhet. Tur att vi tjejer i allafall delar toa och sånt. Jag tappade nästan all min syn och hörseln var väldigt surrig.
Jag har ofta undrat vad de som la något i den ölen hade planerat att göra med sitt "offer".
Men det var inte droger jag skulle skriva om i dag utan känslan av att vara "hög". När man motionerar så få man endorfinrusningar och det kan göra en "hög".
Jag var ute och sprang i dag och jag hade ett lite annat upplägg än i går. tanken var att jag skulle ut i spåret men mitt sällskap drog sig ur och jag vågar inte springa själv i spåret. Jag gick först ca 800m för att värma upp kroppen ordentligt (håller ca 7km/h i pw) sedan började jag jogga (på asfalt) och hade bestämt en viss sträcka eftersom jag visste att jag inte skulle klara resten av rundan. Sprang längre än jag tänkt men gick sedan upp för en lååång backe och sedan joggade jag hem. Total sträcka är 3,5km och jag kanske sprang 2,5km.
Hoppas på att komma ut i spåret denna vecka som kommer och få lite puschning så att jag utmanar mig själv.
Fast i dag sprang jag till jag kände att magen håll på att få krupp :)
Måendet är på topp. Jag surfar på den positiva vågen!
Till alla Er!
Pratade med en vän i går om min blogg och mitt bloggande. Vi kom in på hur personlig denna blogg är och hur mycket som jag faktiskt lämnar ut om mig själv. Jag sa att jag mest har den för min egen skull, eftersom jag har så svårt att prata med människor om hur jag mår och vad de betyder för mig. Men denna blogg startade jag också för att dela med mig, visa hur det är att leva som sjuk och visa de glädjeämnen som finns i att arbeta med sig själv.
Jag är så glad att F finns. Vi kan prata om allt och jag har öppnat upp alla dörrar i våra samtal. Kan inte ljuga, kan inte undan hålla något utan svarar ärligt precis som det känns/är. Till och med med ögonkontakt vilket känns så otroligt bra. Känner mig alltid positiv och glad när vi pratat.
Medresenärer är viktiga för att få en reflektionsyta. Jag kan bli konfys på saker som min terapeut säger eller frågor som hon ställer och då är det så skönt att kunna ventilera och bara sätta ord på varför det kändes som det gjorde.
Jag vet att jag sa till F att jag inte tyckte om terapeuten men det är ju för att hennes frågor är så precis på mina ömma punkter. I bland är det jobbigt att se sanningen i vitögat. Men det är så förbaskat nyttigt.
Det är precis som att springa, det känns tungt men fy 17 vad skönt det är efteråt.
På tal om att springa så var jag ute på några kilometer i dag också och det är knappt jobbigt.
Oups....den meningen kommer jag få äta upp i spåret en vacker dag. Vet någon som ser fram emot att få "plåga" mig.
Ni måste vara stolta
I går gjorde jag allt rätt om jag tänker på vad alla mina behandlare genom åren sagt till mig.
Jag började dagen med att träna, mjuka upp alla stela och onda leder. Fixade att springa största delen hem.
Jag tog till mig av positiva saker som min omgivning gav mig. Jag kände värme inom mig.
Jag var spontan!
Inga kontrollbehov, inga känslostyrningar, ingen ångest
Bara massor av glädje hela dagen!
Så kul när E sa till mig
-Vad roligt att se dig så glad!
I går var ett stort lyckorus och jag känner att jag har rester av det kvar i mig.
Denna dagen är rosa
Hade planen klar för dagen. Vaknade och visste att träningen stod först på listan. Lite mulet men jag tog mig en Powerwalk till gymmet för lite styrketräning sedan hem och med lätta ben sprang jag sista kilometern hem fast det var asfalt. Hade otroligt pigga ben och jag kände ingen smärta alls i benhinnor eller knän.
Boostat med en vän och känner att dagen är den bästa på länge. Det betyder oerhört mycket och jag känner mig värdefull, omtyckt och otroligt varm inombords.
Havet är djupt
M och jag var ute och tog ett varv på 5 km-spåret i går kväll. Eftersom M varit skadad så går vi. Spåret är rätt kuperat och efter den första riktigt tuffa backen så säger M
-Tänkte mig hur jobbigt det är att springa den så nu är jag trött
Vi fortsatte pratandes om allt och ingenting. Efter cirka halva spåret så pratade vi om backarna och jag beskrev en backe som är skitjobbig.
-Nu kommer den
Tar oss upp utan problem och utbrister -vilken bra återhämtning vi har, det var ju inga problem
Tittar framåt och ser att det inte var den backen som jag menade utan att den kommer direkt efteråt.
Väl uppe, pustandes och stånkandes utbrister M
-Här i från och neråt är det bara nedför!
Skrattattack utbrister och magmusklerna får sig en rejäl omgång med träning.
Kändes inte alls jobbigt att gå och tiden gick jättesnabbt. Vi ska ut på lördag igen och jag längtar redan!
I dag blir det ett pass på gymmet och jag ska ge rygg,mage och lår en ordentlig genomkörare.
En helt vanlig torsdag
I dag en helt vanlig torsdag. En hel del lektioner. Sista lektionen lät jag 6:orna gå ut och göra mätövningar ute. De uppskattade det mycket :)
Nu på kvällen har jag varit ute med M på promenad 5km och nu känns det skönt i musklerna.
I bland svävar jag riktigt högt
I dag gick jag till sjukgymnasten för att fixa gymkort och komma igång med styrketräningen igen. Hon hade fått ett återbud så jag fick efter träningen komma in och få tens-behandling. Huvudvärken släppte och jag svävade på rosa moln. 6 timmar var jag utan värk så underbart !
Bara fint, tack!
Första dagen på jobbet denna veckan. Blev inte som jag tänkt mig. Chefen ringde och skrämde skiten ur mig när jag i godan ro satt och softade lite inför konferensen.
Jag formligen sprang ner till honom, i höga klackar, för jag trodde att det hänt något allvarligt. Det hade det ju som tur inte och jag gick därifrån efter att ha löst problemet som uppstått.
Möte, där jag var fnittrig som 17 och rätt speedad och pga stress.
Pratstund med P som fick mig på gott humör. Körde igång dagen med ett leende på läpparna, avslutade dagen med ett leende på läpparna.
Hem för lunch och klädbyte. På med shorts och linne! Underbart!
Chefen ringde för att det uppstått ett litet problem med det var snabbt löst och jag kunde fara ner på stan för lite rehab.
Det mötet var intressant och jag fick prata en del och sedan göra diverse kroppsuppfattningsövningar. Tur att jag blundade för den synen hade jag inte kunnat sett utan att få fniss-attack de luxe.
Riktigt fnissigt och bubbligt i mig i dag. Underbar känsla!
Kom hem från mötet och gav mig ut på en rask promenad som avsluades med lite löpning.
Underbar dag som nu ska avslutas framför tv:n med TopModel
Kärlek och bamsekramar till Er alla!
Löpning
Var och köpte mig ett par nya löparskor i dag eftersom de gamla hade fått punktering. De sviktade inte på asfalt vilket gjorde att jag fick ont i benhinnorna.
Invigde mina nya skor i spåret på Björnön och jag kände mig pigg i början och benen pinnade på bra. Sedan efter ca 1,3km så kom en backe och hela kroppen skrek, jag blev illamående och fick för första gången uppleva hur det är att springa till man känner spyan i munnen.
Gick upp för backen och direkt så började kroppen återhämta sig och jag kunde efter ca 400 m springa igen.
Väl "i mål" så vilade jag några minuter för att sedan ta 1 km-spåret. Skulle försöka gå ut lugnt men precis som innan så var benen pigga och jag kom i bra takt, alldeles för snabbt. Vid första backen, som är väldigt brant, så sa det bara stopp och jag gick upp för den för att sedan springa resten. Var riktigt sliten i mål och det var en skön känsla.
I morgon ska jag till sjukgymnasten och hoppas på att få okej att börja styrketräna igen. Hoppas på att få en TENS-omgång så smärtan försvinner i nacken.
Nu vila!
Ut och gå
Tänk att det går att längta efter att få sätta på sig träningskläder och joggingskor.
Snart är det dags att plöja några kilometer, känna musklerna arbeta och låta endorfinera få spruta ut genom öronen.
Gripande historia
I går hämtade jag 3 böcker som jag beställt. Författarna var: Jonas Gardell, Gabriel Forss och Andreas Lundstedt.
Började med Andreas bok om hans liv som HIV-positiv. Jag kunde inte släppa den och när klockan passerade 21 sa jag hej då till Andreas, oerhört berörd av hans historia. Jag vill uppmana alla att läsa den, du kommer att bli berörd och kanske kommer du som jag omvärdera vissa saker i livet.
Precis som Andreas bär jag på något som kommer följa med mig ända in i döden. Men jag har efter att ha läst fått en helt annan bild av min "börda".
Nu har jag satt tänderna i Gabriel Forss bok. Han skriver om sitt liv och här kommer jag ju hem. Hem till södermanland. Ler lite åt alla de platser som han beskriver, nickar igenkännade. Ser fram emot att läsa om hans resa genom livet.
